Academic literature on the topic 'Uteslutningar'

Tidigare forskning har visat att för barn som inte accepteras ökar risken för social isolering och utanförskap. Syftet med undersökningen har varit att försöka ta reda på hur barnen som ofta leker ensam på förskolan upplever sin situation, om de verkligen har valt att leka ensam och i så fall vad beror det på att barnen väljer att leka ensam? Min frågeställning är: Finns det tillfällen när barnen själva väljer att leka ensam och om det gör det vad beror det då på? Vad kan det beror på om ett barn ofta blir utesluten från leken? Undersökningen är gjord utifrån en etnografiskansats där jag bedrivit en kvalitativ undersökning. Metoder jag har använt är intervjuer och observationer. Jag har försökt att se på händelserna från barns perspektiv. I resultatet framkom det att barn väljer själv att leka ensam ibland, men anser att det är viktigt med vänner. Det var en flicka som nästan alltid valde att leka ensam om hon inte fick vara med de yngre barnen och leka. Undersökningen är gjord på en förskola i en grupp med 17 barn, tre till fem år. Slutsatserna jag drar utifrån resultatet är att barn ofta utesluter varandra i leken, och att de gör det för att skydda sina lekutrymmen. De vet också att leken är skör och lätt blir förstörd. Barns sociala och språkliga kompetens har betydelse för om de blir inkluderade i leken eller ej.

Pre-school as a Meeting Place – Children’s Access-strategies and Exclusions in Play and Conversation

Abstract

The research reported in this thesis attempts to understand what happens when children interact with each other in the context of activities in a pre-school setting (here called Daggkåpan) when adults are not involved. By using ethnographically inspired methodology, in combination with conversation-analysis, this project has been analysing everyday interaction between children who are three to five years old. The aim of the project was to understand how children at Daggkåpan create relationships and how they defend and protect their interactional spaces. I have studied how children shape, maintain and interrupt relationships and interactions with one another. I have studied and analysed what kinds of access-strategies the children utilize and create and also how these children exclude one another in play activities and everyday conversations. Sociocultural and interactionistic perspectives have been used. Findings suggest that it is very important for these children to maintain interactions with peers and gain access to play groups. The children of Daggkåpan create and use several different strategies for gaining access. The results also indicate that gaining access to play groups is particularly difficult in preschool settings since young children tend to protect shared spaces and ongoing play activities from children outside the realms of these spaces and activities. Children also co-construct a number of strategies for excluding peers from their interactional spaces. Steering clear from the dominating perspective that categorizes children and focuses on the individual child, I have in contrast focused children during their interaction with one another in peer group activities. In other words I have discussed peer-relations, peer-socialization and peer-perspectives from an interactional view. Studying peer-interactions through microanalysis allows for understanding what is meaningful for children in their peer-culture in preschool.

Britt Tellgren

Inledning Slag, ord, uteslutningar, att retas klassas allt som kränkande behandling. Kränkningarna sker ofta när en vuxen inte är närvarande och kan höra eller se vad barnen gör och säger till varandra. I denna studie beskriver förskollärare hur de arbetar mot kränkningar mellan barnen och hur de hanterar situationer där kränkningar uppstår. Denna studie är viktig att göra då det inte finns mycket forskning kring hur förskollärare arbetar för att förebygga och hantera kränkande behandling mellan barn i den fria leken. Syfte Syftet med studien är att undersöka hur förskollärare arbetar för att förebygga och hantera kränkningar och uteslutningar mellan barnen i fri lek. Inledning Slag, ord, uteslutningar, att retas klassas allt som kränkande behandling. Kränkningarna sker ofta när en vuxen inte är närvarande och kan höra eller se vad barnen gör och säger till varandra. I denna studie beskriver förskollärare hur de arbetar mot kränkningar mellan barnen och hur de hanterar situationer där kränkningar uppstår. Denna studie är viktig att göra då det inte finns mycket forskning kring hur förskollärare arbetar för att förebygga och hantera kränkande behandling mellan barn i den fria leken. Syfte Syftet med studien är att undersöka hur förskollärare arbetar för att förebygga och hantera kränkningar och uteslutningar mellan barnen i fri lek. Metod Detta är en kvalitativ studie med intervju som redskap. Fem stycken förskollärare har deltagit i intervjuerna och de arbetar på två olika förskolor. Två av dem arbetar med yngre barn (1-3 år) och de övriga tre med äldre barn (4-5 år). Resultat Resultatet av studien visar att förskollärarna arbetar aktivt med likabehandlingsplanen och planen mot kränkande behandling och har lyft ner den till barnens nivå. När de hör en kränkning eller ser en uteslutning använder de kommunikation med barnen som medel för att lösa situationen. Gällande uteslutningar är det delade åsikter då några pedagoger anser att alla barn ska få vara med och leka och några anser att alla barn inte alltid kan vara med, då det stör den redan påbörjade leken några barn startat. De försöker även samtala med barnen om hur de ska prata med varandra när de inte vill mer eller upplever att någon är dum mot dem. De pratar även i helgrupp om hur man är en bra kompis. Förskollärarna betonar att de arbetar mot kränkningar hela tiden och att det är det viktigaste arbetet de har. Detta är en kvalitativ studie med intervju som redskap. Fem stycken förskollärare har deltagit i intervjuerna och de arbetar på två olika förskolor. Två av dem arbetar med yngre barn (1-3 år) och de övriga tre med äldre barn (4-5 år). Resultat Resultatet av studien visar att förskollärarna arbetar aktivt med likabehandlingsplanen och planen mot kränkande behandling och har lyft ner den till barnens nivå. När de hör en kränkning eller ser en uteslutning använder de kommunikation med barnen som medel för att lösa situationen. Gällande uteslutningar är det delade åsikter då några pedagoger anser att alla barn ska få vara med och leka och några anser att alla barn inte alltid kan vara med, då det stör den redan påbörjade leken några barn startat. De försöker även samtala med barnen om hur de ska prata med varandra när de inte vill mer eller upplever att någon är dum mot dem. De pratar även i helgrupp om hur man är en bra kompis. Förskollärarna betonar att de arbetar mot kränkningar hela tiden och att det är det viktigaste arbetet de har.

Syftet med denna uppsats är att ifrågasätta den rådande västerländska historieskrivningen. Genom att undersöka Mimara-museets konstsamling i Zagreb och samlaren Ante Topic Mimara (1898-1987) vill jag problematisera förhållandet mellan västerländsk historieskrivning och Östeuropa. Utifrån museikatalogen (1989) och artiklar av Thomas Hoving och Konstantin Akinsha har jag undersökt vem denne kroatiske samlare var och hur han samlade. Två olika sidor beskrivs. En tydlig nationalistisk syn på samlingen, samlaren och museet ges av katalogen medan artiklarna beskriver en systematisk konsttjuv och förfalskare med kontakter hos flera högt uppsatta europeiska politiker och ledare. Med Carol Duncan undersöks syftet med Mimaras donation av konstsamlingen till Kroatien liksom museets utformning och det budskap som förmedlas. Flera likheter finns med de amerikanska donatorer som Duncan beskriver, inte minst drömmen att genom sitt museum bli odödlig och historisk. Samlingens innehåll diskuteras i relation till den västerländska konstens kanon och James Elkins teorier om konsthistoriens form. Tillsammans med Gill Perry och Colin Cunninghams redogörelse för vad den klassiska konstens kanon innehåller konstaterar jag att det har varit den sortens samling Mimara velat skapa. Även liknelsen som man från museets sida gjorde vid öppnandet 1987 genom att hävda det som ”Zagrebs Louvre” beskriver vilket perspektiv som museet och Mimara haft. För att försöka besvara uppsatsen frågeställning om varför Östeuropa har uteslutits och fortfarande utesluts i konsthistoriekonstruerandet använde jag mig av Tom Sandqvist och David Carrier. Den huvudsakliga anledningen är enligt dessa två den historiskt ideologiska skillnaden mellan öst och väst, i kombination med de kulturella likheterna. Östeuropa har alltså betraktats som annorlunda men inte tillräckligt exotiskt för att inkluderas som till exempel afrikansk och asiatisk konst som har en given plats i konsthistoriska översiktsverk. I uppsatsen undersöks också dagens debatt om östeuropeisk konst i förhållande till Västeuropa och västerlandets sätt att berätta konstens historia. Den debatten sker till stor del av SocialEast Forum och deras arbete genom seminarier och forskning, vilket även sker i samarbete med just Mimara-museet. Problemen är många kring hur man ska förhålla sig till denna samling och dess starkt ifrågasatta proveniens, men just därför desto mer intressant. Undersökningen visar på en förändrad och mer kritisk attityd i Kroatien till den västerländskt präglade historieskrivning som Mimara-museets samling speglar. Denna uppsats resulterar snarare i fler frågor än svar, men frågor vi måste börja ställa.

Syftet med denna studie har varit att studera barnens lek i förskolan. Genom observationer har vi undersökt vilka strategier barnen använder sig av när de vill delta i- eller skydda en pågående lek samt hur barnen förhandlar om lekens innehåll. Denna kvalitativa studie är inspirerad av en etnografisk studie där vi varit ute i förskolans verksamhet och observerat barnens fria lek. Studien är genomförd på en förskoleavdelning med 23 barn i åldrarna 3-5 år. Utifrån studiens syfte har vi formulerat olika kategorier utefter vad barnen uppvisade. De olika kategorierna är förhandlingar, tillträde, uteslutning och makt. Resultatet i studien synliggör att barn är smarta och de definierar sina egna regler och normer. Genom användning av olika strategier inkluderar, exkluderar och förhandlar de om lekens betydelse och innehåll. Barnen tar till hot när de blir arga eller vill förtydliga sin önskan. De omdefinierar lekens förutsättningar för, att det ska passa deras avsikt och ge dem makten att bestämma vem som ska få vara med eller inte.

Betygsdatum i Ladok: 2016-12-23.

Syftet med denna studie är att studera hur barn i åldrarna tre till fem år använder strategier för inneslutning och uteslutning i leken i en förskoleverksamhet samt att undersöka hur pedagoger resonerar omkring inneslutning och uteslutning och sitt förhållningssätt vid dessa situationer. Detta i syfte att vidga våra perspektiv i detta ämne. Observationer av barn och pedagoger samt intevjuer med förskollärare användes som metoder för att undersöka detta utifrån våra frågeställningar. Resultatet visar att barn använder sig av en mängd olika strategier innan de får tillträde till leken samt att barn använder olika strategier för att utesluta andra barn. Pedagogens roll i dessa situationer är mycket viktig. Om pedagogen är medveten om vilka strategier barn i gruppen använder kan man hjälpa dem att få tillträde till leken samt ge barn smarta strategier för att skydda en pågående lek.

Sammandrag I detta examensarbete vill vi undersöka vilka sociala funktioner modersmålet har i barns fria lek utifrån en grupp arabisktalande flickor under den fria leken på en mångkulturell förskola. Våra frågeställningar är: Hur skapar barnen gemenskap med hjälp av sitt modersmål? Hur fungerar användningen av modersmålet för att utesluta andra barn ur leken?Metoden som vi använder oss av är kvalitativ och vi har valt att observera flickorna med filmkamera samt att vi har gjort en gruppintervju med dem för att utgå från flickornas perspektiv. Med hjälp av begreppen interaktion, uteslutning och kamratkultur har vi analyserat det insamlade materialet. I vår analys beskriver vi sex olika situationer och sammanfattar gruppintervjun för att vi ska få med flickornas perspektiv. Resultatet av vår studie visar hur de tre studerande flickorna använder sitt modersmål för att skapa gemenskap med varandra i leken och för att utesluta andra barn i barngruppen som inte kan prata arabiska ur deras lek.