Academic literature on the topic 'Utskrivning'

Bakgrund: Personer över 80 år har ökat med nästan 22 % under åren 1992 – 2005. Under samma tid har vårdplatserna inom hela akutsjukvården nästan halverats. Detta har lett till ökat vårdbehov och större belastning på framför allt akutmottagningar, medicinkliniker, primärvården och kommunen. Tidigare studier har visat att inadekvata akutmedicinska inläggningar sker ofta runtom i Europa. Syfte: Syftet med studien var att studera inskrivning och utskrivning av patienter vid akutmedicinska avdelningar på ett sjukhus i Sverige. Metod: Studien genomfördes under 2007 på en akutmedicinsk klinik i Sydöstra Sverige. 411 akutmedicinska patientinläggningar bedömdes med Appropriateness Evaluation Protocol (AEP). Lika många hade möjlighet att besvara en enkätfråga, riktad till patienter, sjuksköterskor och läkare, om bedömning av utskrivningen. Resultat: Studien visar att 28,7% av patientinläggningarna inte uppfyllde AEP’s kriterier. De flesta patienter hade bröstsmärta som inskrivningsorsak oavsett adekvat eller inadekvat inläggning. Nära 30 % av patienterna, sjuksköterskorna och läkarna bedömde möjlig utskrivning ett dygn tidigare. Slutsats: Studien visar att inadekvata akutmedicinska inläggningar, enligt instrumentet AEP utgör en betydande del av beläggningen på en medicinklinik som är potentiellt påverkbar. Studien visar också att beläggningen kan påverkas genom tidigarelagd utskrivning enligt bedömningar av såväl patienter som sjuksköterskor och läkare. Resultatet talar för att en bättre kommunikation mellan patienter, sjuksköterskor och läkare skulle kunna optimera längden för akuta medicinska vårdtillfällen.
Background: Persons aged over 80 has increased by almost 22% during 1992-2005. In that time, bed occupancy throughout the emergency medical services has almost decreased to the half. This has led to increased care needs and greater burden, especially on emergency wards, medical clinics, primary care and community. Previous studies have shown that inadequate emergency medical admissions are frequently around Europe. Aim: The aim was to study admission and discharge of patients in acute medical wards at a hospital in Sweden. Method: The study was conducted in 2007 at an acute medical clinic in Southeast Sweden. 411 acute medical patient admissions were assessed with the Appropriateness Evaluation Protocol (AEP). Just as many were able to answer a survey question, directed to patients, nurses and doctors, on the assessment of discharge. Results: The study shows that 28.7% of patients' admissions did not meet AEP's criteria. Most patients had chest pain that enrollment cause any adequate or inadequate curing. Almost 30% of patients, nurses and doctors thought that discharge of the patient was possible one day earlier. Conclusion: The study shows that inadequate emergency medical admissions, with the instrument AEP, are an important part of the hospital bed occupancy of a medical clinic that is potentially impressionable. The study also shows that the hospital bed occupancy can be influenced by earlier discharge according to assessments by both patients, nurses and doctors.

Syfte med denna enkätstudie var att undersöka hälsorelaterad livskvalitet (HRQOL) tolv månader efter utskrivning från intensivvårdavdelning mellan kvinnor och män och mellan yngre (< 65 år) och äldre (≥65 år). Huvudresultatet visade att det fanns signifikanta skillnader mellan kvinnor och män hur de skattar HRQOL i delskala smärta. Ingen signifikant skillnad fanns mellan yngre och äldre. Även med ett litet antal patienter är skattad HRQOL för hela undersökningsgruppen jämförbar med större studier inom område som mäter HRQOL med SF-36.

The aim of the study was to assess health-related quality of life (HRQOL) twelve months after discharge from the intensive care unit (ICU) as well as to study if there were differences in HRQOL between younger (<65 years) and older (≥65 years) patients. There were significant differences between women and men in how they estimated HRQOL in the domain pain. No significant differences existed between younger and older patients and the HRQOL overall twelve months after discharge from ICU were consistent with previous HRQOL SF-36 research results even with a small sample of patients.

It’s known that the drug information patients get at discharge from hospital is often insufficient. Patients’ ignorance of which drug they use and how to take them can lead to drug related problems, can cause suffering and heavy expenses.

The aim of this study was to shed light on the patients’ understanding for drug information, which was given at discharge from hospital. The literature survey was used as a method and based upon a systematic choice of scientific articles, which were found in different databases during the period of April 1 to May 31, 2008.

The result from eighteen chosen articles showed that there were problems in patients’ understanding of their drug information. The understanding could be influenced by different factors, among other things: age, number of prescribed drugs, how much and what kind of information the patients got at discharge. The patients thought the information they got from the nurse and the doctor had the same quality. The understanding for the drug treatment increased when the drug information was delivered in both verbal and writing and at a follow-up telephone call or meeting at home. When the understanding for the their drug treatment got better, the compliance increased and the drug related problems decreased.

The conclusion is that the nurse plays an important role to inform and educate the patients about their drug treatment and to follow up the patients’ understanding.

Bakgrund: Utskrivningen från slutenvården till hemmet är ett sårbart moment för patienter som övergår mellan två olika miljöer. Tidigare forskning visar att sjuksköterskor upplever utskrivningen som otydlig. Sjuksköterskor ser inte alltid utskrivningen som ett vårdande tillfälle eller upplever att det inte finns möjlighet att vårda. Det är oklart hur patienter påverkas av sjuksköterskans perspektiv på utskrivningen. Syfte: Att beskriva patienters upplevelser av vårdandet vid utskrivning. Metod: En systematisk litteraturstudie med deskriptiv design och analys av 13 kvalitativa vårdvetenskapliga artiklar. Resultat: Vårdrelationen vid utskrivning brister och patienter känner sig utelämnade. De upplever att deras behov inte blir uppmärksammade och att de blir utskickade. Patienter upplever att informationen är otillräcklig och att de inte får hjälp att förstå den. De vet inte vad de har att förvänta sig och blir oroliga. Omfattande information anses vara betryggande. Slutsats: Sjuksköterskor behöver förbättra sitt helhetsperspektiv på patienterna vid utskrivning. Mer uppdaterad kunskap angående vårdande relationer behövs för att synliggöra patientens behov och kunna utföra vårdande handlingar.

Varje år drabbas många svenskar av hjärtinfarkt, deras livsvärld och subjektiva kropp förändras plötsligt. Sjuksköterskan har till uppgift att lindra och förebygga det lidande som förändringen kan leda till. Det kan hon/han göra genom att ha kunskap om området, uppträda på ett lugnt sätt och ge adekvat information. Syftet med denna uppsats är att beskriva vad patienter drabbade av hjärtinfarkt upplever efter utskrivning från sjukhuset. Uppsatsen är en kvalitativ litteraturstudie. Artiklar hittades genom sökning i databaserna och genom kedjesökning och åtta av dessa passade vårt syfte. De åtta artiklarna analyserades utifrån en modell av Evans. Analysen resulterade i fyra huvudteman varav tre har subteman. Resultatet visar att en hjärtinfarkt inte bara påverkar kroppen rent fysiskt utan även psykiskt. Deltagarna i studierna är oroliga för framtiden och för hur de ska komma tillbaks till vardagen igen. Även relationer till närstående och vänner påverkas efter hjärtinfarkten. Känslan av oro och rädsla är som starkast tiden strax efter en hjärtinfarkt men mattas av efter hand som tiden går. Bristen på adekvat information är en upplevelse som framkommer hos många av deltagarna och orsakar onödigt lidande för patienten.
Program: Sjuksköterskeutbildning

SAMMANFATTNING Bakgrund: Tidigare studier visar att patienter upplever att de inte får tillräckligt med information vid utskrivning från kirurgisk vårdavdelning vilket påverkar patientens återhämtning i hemmet. Bristande utskrivningsinformation leder till otrygghet och ger upphov till onödigt lidande. Sjuksköterskan upplever sin roll vid utskrivningen som oklar, och patienterna uttrycker behov av personcentrerad utskrivning.  Syfte: Studiens syfte är att undersöka hur patienter beskriver sin utskrivning från kirurgisk vårdavdelning och sin upplevelse av hur fysiska, psykosociala och relationella omvårdnadsbehov blev tillgodosedda.  Metod: Kvalitativ intervjustudie med deduktiv ansats, med utgångspunkt i ramverket Fundamentals of Care’s andra dimension. Tio patienter som vårdats på kirurgisk vårdavdelning deltog.  Resultat: Informanterna beskrev merparten av sina fysiska, psykosociala och relationella behov som tillgodosedda. De berättade också om upplevelser av icke tillgodosedda behov. Icke tillgodosedda fysiska behov handlade ofta om smärta och trötthet samt osäkerhet kring egenvård. Planerad uppföljning förknippades med trygghet och att träffa fysioterapeut och dietist bidrog till tillgodosedda fysiska behov. Inom de psykosociala behoven framkom ett tillgodosett informationsbehov, trots att mängden information varierade. Skriftlig information uppskattades. Informanterna beskrev personalen som närvarande, engagerade och empatiska, vilket bidrog till tillgodosedda relationella behov. Slutsats: Resultatet av denna studie visar att patienter som skrivs ut från kirurgisk vårdavdelning har i huvudsak fått sina behov tillgodosedda. Det framkom dock också brister i de fysiska, psykosociala och relationella behoven. Tydliga och förbättrade rutiner kring utskrivning behövs. Specialistsjuksköterskan i kirurgisk vård ska leda förbättringsarbete och har ansvar för att vården av patienterna är evidensbaserad och är således lämpad att arbeta fram rutiner kring utskrivning.

Det har visat sig att patienterna vårdade vid thoraxkirurgens vårdavdelning i Uppsala 

upplever en brist i samband med information.  

Syftet med denna studie var att undersöka patienternas upplevelse av informationen de 

fått vid utskrivningssamtalet med sjuksköterskan, en vecka efter utskrivning. De 

intervjuade hade genomgått ingrepp i hjärtat och fått information utifrån rutiner som 

avdelningen framarbetat från socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd. En kvalitativ 

ansats valdes och telefonintervjuer genomfördes med fem patienter en vecka efter att de 

skrivits ut. Data analyserades med innehållsanalys. Resultatet visade att patienterna hade 

positiva upplevelser av informationen de fått vid utskrivningssamtalet med 

sjuksköterskan och analysen resulterade i tre huvudkategorier med subkategorier. Dessa 

var viktig information med subkategorin specifik information och trygghet inför 

hemgång, motivation med subkategorierna erfarenhet nyfikenhet och mottaglighet och 

kunskap och kunskapsförändring med subkategorierna varierande information, vikten av 

fortsatt stöd, nöjda patienter och djupare insikt som leder till trygghet. Den information 

som uppskattades av patienterna var informationen angående egenvård och de intervjuade 

uttryckte att de var nöjda med de råd de fått angående egenvård. Samtliga patienterna 

upplevde informationen som individuellt anpassad till det informationsbehov de hade och 

slutsatsen är att de rutiner som avdelningen följer medför att patienterna är 

välinformerade och trygga inför hemgång. 

Previous studies at the thorax surgical ward in Uppsala indicates that the patients’ 

experience a lack in context of information. 

The aim of this study was to examine the patients’ experiences and thoughts concerning 

the information given by a nurse at a discharge discourse one week after discharge. The 

participants had all had heart surgery and been given information elaborated from the 

Swedish health authorities directions and general advices.  

The study had a qualitative method and data was collected through telephone interviews 

with 5 patients, one week after discharge. Data was analysed with content analysis. The 

result indicates that patients’ consider the information as positive and the analysis 

resulted in three main categories with subcategories. These were important information 

with the subcategory specific information, motivation with the subcategory experience 

curiosity susceptibility and knowledge and development of knowledge with the 

subcategories variation in information, the importance of continuing support, satisfied 

patients’ and deeper knowledge leads to security. 

Information that the patients’ appreciated concerned self-care and all interviewed were 

pleased with the given advises concerning self-care and considered the information as 

adjusted to their information need. 

The conclusion is that the routines that the thorax surgical ward in Uppsala uses, entail 

the patients´ to feel well-informed and secure before discharge.  

Bakgrund: Att vårdas på en barnintensivvårdsavdelning (BIVA) är en stressande miljö för både barn och föräldrar. Detta kan hindra föräldrar från att vara delaktiga i vården och nära sitt barn som är kritiskt sjuk. Barnets upplevelse av trygghet påverkas av förälderns mående och delaktighet i vården. Syfte: Studiens syfte var att undersöka föräldrars upplevelse av delaktighet i vården och förekomst av symptom på posttraumatisk stress (PTS) efter att deras barn vårdats på BIVA.  Metod: En retrospektiv deskriptiv design med kvantitativ och kvalitativ ansats användes, där 40 föräldrar besvarade två enkäter om upplevelse av delaktighet på BIVA och symptom på PTS. Resultat: Åttio procent av föräldrarna upplevde sig i stor utsträckning ha varit delaktiga i vården och i de beslut som rörde barnets vård. Föräldrarnas upplevelse av delaktighet resulterade i två huvudteman: Främjande och Hindrande faktorer för delaktighet. Det var en större andel mammor (41%) som visade symptom på PTS jämfört med pappor (12%) (p=0,038). Det var en större andel föräldrar som inte hade högskoleutbildning som visade symptom på PTS jämfört med föräldrar som hade högskoleutbildning (64% versus 14%). Slutsats: Föräldrar upplevde sig i stor grad vara delaktiga i beslut och barnets vård. Identifierade faktorer bland föräldrar med ökad förekomst att utveckla symptom på PTS var att vara mamma, yngre ålder och att inte ha en högskoleutbildning.
Background: Parents whose child was admitted to the pediatric intensive care unit (PICU) found it to be a stressful environment for both child and parent. This can restrict parents from being close and involved in their child's care. The child's sense of security is affected by the parents' feelings and involvement in care. Purpose: The aim of the study was to investigate parents' experiences of participation in the care and parents' symptoms of post-traumatic stress (PTS) after their child was discharged from the PICU. Method: A retrospective descriptive design was used with a quantitative and qualitative approach, where 40 parents answered two surveys about the experience of participation in PICU and symptoms of PTS. Result: Eighty percent of the parents felt that they had been involved in the care and in the decisions concerning the child's care. The parents’ experience of participation resulted in two main themes: promoting and inhibiting factors for participation. There was a higher proportion of mothers (41%) who showed symptoms of PTS compared to fathers (12%) (p=0,038). A higher percentage of parents who didn't have post-secondary education showed PTS symptoms, compared to those who did have post-secondary education (64% versus 14%). Conclusion: Parents reported that they had been involved in the care and in the decisions concerning the child's care. Symptoms of PTS among parents correlated with being a mother, younger age and lower educational level.

Andelen äldre i befolkningen blir fler och fler och med det behövs ökade insatser från vård och omsorg. Om förändrat vårdbehov upptäcks hos en patient i samband med sjukhusvistelse bör ett planeringsmöte bokas inför utskrivningen från sjukhuset. Under planeringsmötet skapas en vårdplan som ska vara individuell och personcentrerad där patientens resurser ska tillvaratas. Syftet med studien var att belysa den äldre patientens upplevelse av sitt planeringsmöte vid utskrivning från sjukhus. En kvalitativ metod genomfördes med en induktiv ansats. Åtta patienter intervjuades. Intervjuerna analyserades genom en kvalitativ innehållsanalys och resulterade i två huvudkategorier: osäkerhet inför planeringsmötet och underläge under planeringsmötet. Resultatet visade att informationen som ges inför mötet ofta upplevs otydlig men det uppskattas att det är en sjuksköterska som ger informationen. Patienterna upplevde även anhörigas närvaro som en trygghet under mötet. Resultatet visar även på att det under mötet framkommer många okända begrepp och att informationen under mötets gång är överväldigande. Tydlig information, individuella förutsättningar och patientens delaktighet är förbättringsområden för en hållbar utveckling inom området.
The proportion of older people in the population is increasing and with this increased health efforts are needed. If a changed need for care is daiscovered in connection with a hospital stay, a discharge meeting can be booked upon discharging from the hospital care. During the discharge meeting, a care plan is created that should be individual and person-centered where the patient's resources are to be utilized. The aim of the study was to illustrate the older patient's experience of their discharging meeting. Eight patients were interviewed using a qualitative method with inductive approach. The interviews were then analyzed through a qualitative content analysis and resulted in two main categories: uncertainty before the discharge meeting and be at a disadvantage during the discharge meeting. The result showed that the information given before the discharge meeting was often unclear but it was appreciated by the patients that it was a nurse who provided the information. The patients also experienced the presence of relatives created the feeling of being safe for the patient during the discharge meeting. The results also show that many unknown concepts emerged during the meeting and that the information during the meeting is overwhelming. Distinct information, individual prerequisite and the patients participation are clear areas of improvement for sustainable development in the area.