Academic literature on the topic 'Valfilmer'

Politisk kommunikation används i många olika medier. Denna uppsats syfte är att undersöka hur populism och propaganda ges till uttryck i de tre svenska största partiernas valfilmer. En från respektive parti 2014 och en från respektive parti 2018. Uppsatsens huvudmetod är kvalitativ innehållsanalys där vi utgår från en retorisk- samt multimodal analys. Vi använder oss av bland annat av Jagers och Walgraves tidigare forskning om tunn och tjock populism och Jowett och O ́Donells definition av propaganda. Med hjälp av teori och metod har vi därefter analyserat materialet utifrån uppsatsens syfte och frågeställningar. Slutsatsen är att populistiska medel och propagerande medel används i alla valfilmer till en viss grad. Det har däremot skett en förändring inom partierna mellan årtalen. Fortsättningsvis tror vi att det skulle kunna vara intressant att i ett nästa steg ta reda på vilken förändring som skett inom partierna i valfilmerna vid valet 2022.

Bakgrund & frågeställning Sverigedemokraterna bildades1988 av tidigare aktiva inom nazistiska och fascistiska rörelser. Idag är partiet Sveriges tredje största. Partiets bakgrund, växande stöd och senaste framgångar i valet 2014 parallellt med uppmärksammande skandaler väckte nyfikenhet: Hur kommunicerar ett parti med så tydlig historia och en del ofördelaktiga avslöjanden för att bli accepterat? Avgränsning av kommunikationen gjordes till de tre valfilmerna som gjorts inför riksdagsvalen 2010 och 2014. Analysen redogör för hur olika element, retoriska och semiotiska, samverkar för att konstruera ett budskap, både implicit och explicit, för att övertyga. Vidare diskuteras likheter och skillnader i materialet från 2010 och 2014 och vem målgruppen kan tänkas vara, för att se åt vilket håll utvecklingen gått. Teori & metod Teori inom semiotik och retorik används tillsammans med teorier om politisk kommunikation för att besvara frågeställningarna. Filmerna anlayseras med verktyg som logos, ethos, pathos, genus deliberativum, konnotaion, kommutationstest och intertextualitet från fälten. Analys & slutsats Analysen redogör för en mycket pathos-betonad första valfilm 2010, de andra ses som mer ethos- och logos-betonade. I slutsatsen diskuteras att det skett en utveckling av vilka som är "vi" och "dom". Kommunikation har även gått från väldigt explicit till mer implicit. Detta säger dels något om hur bilden av mottagaren förändrats men kan även vara en strategi för att få en mjukare framtoning. Förändringarna visar på en professionalisering av Sverigedemokraternas kommunikation där filmerna från 2014 har två målgrupper: "Jimmie – på riktigt": stärka etablerade relationer och "Låt er inte tystas": vinna över skeptikerna. Nyckelord: Sverigedemokraterna, valfilm, retorik, semiotik, ethos, pathos, logos, Jimmie Åkesson, strategi, argumentation, implicit, explicit.

Politisk TV-reklam är ett relativt nytt fenomen i Sverige. Mot bakgrund av att partierna i reklamen helt kan styra över meddelandet och att det finns en begränsad mängd svensk forskning på området, är det intressant att undersöka vilka strategier som används. Syftet med uppsatsen är att jämföra partiernas valfilmer inför riksdagsvalet 2014 och ta reda på vilka strategier som används för att övertyga väljarna i bild och text. Vilka är de centrala budskapen och använder partierna liknande eller olika grepp i sin kommunikation? Materialet består av sex av partiernas valfilmer som visades på TV4 inför riksdagsvalet. Metoden som används är en kvalitativ innehållsanalys där filmerna analyseras med hjälp av retoriska och semiotiska begrepp. Den teoretiska ramen utgår från tidigare forskning om politisk reklam, samt teorier om politisk kommunikation, marknadsföring och reklam. Särskild fokus läggs vid frågan om reklamen domineras av image eller issue. Resultaten visar att filmerna handlar om sakfrågor som sysselsättningen, skolan och välfärden, men på ett vagt sätt då de inte förklarar hur eller varför partiet skulle vara mest framgångsrikt i frågan. Partiledarna hade relativt stort fokus då det endast var Nya Moderaterna som varken visade partiledaren i bild eller använde partiledaren som speakerröst. Både Sverigedemokraterna och Folkpartiet hade partiledarna som huvudpersoner och Kristdemokraterna, Centerpartiet och Socialdemokraterna använde partiledaren som speakerröst i slutet av filmerna. Partierna använde liknande strategier för att övertyga retoriskt och bildmässigt främst genom pathosargument och känslor samt genom att stärka partiets eller partiledarens ethos. Allianspartierna målar upp utopiska idealbilder av samhället medan Socialdemokraterna framställer en dyster bild av dagens samhälle. Filmernas berättelser framkallar känslor som kopplas samman med logiska argument för hur man ska handla och reagera på känslan, det vill säga rösta på partiet. Då reklamen tilltalar människor som kunder skulle resultaten kunna tolkas som ett tecken på det som Strömbäck beskriver som en konkurrensdemokrati (Strömbäck 2013:41).

The aim of the research project “The menacing immigration and ideal Swedishness: A semiotic analysis of the Sweden Democrats campaign films” was to highlight how ethnicities are portrayed in five different campaign films produced by the Swedish party the Sweden Democrats (Sverigedemokraterna). The applied theories are stereotypes, binary oppositions as well as the theory of whiteness and blackness. The method used to analyse the campaign films are semiotics, and the tools denotation, connotation, anchoring, relay, metonymy and myths.   The results show that a person’s skin colour is of minor importance. What does matter, is if you are Swedish or not and how Swedish you are. All of the campaign films concern questions about “Swedishness” and immigration. When immigration and non-Swedes are in focus, the films present a dark theme with a sinister undertone. In contrast, when the issue of Swedishness is presented the films portray harmonious and idyllic images of Sweden. Sweden, Swedes and Swedishness is habitually portrayed as being the ideal, the desirable, and the good. It is the norm for being socially acceptable. Immigration, immigrants and non-Swedes on the other hand are consistently portrayed in a negative light. These extraneous groups of people are labelled as the others; they are the bad, and are portrayed as a threat that we Swedes have to defend ourselves against. A third, but less prominent theme that could be deduced from the films is that the Sweden Democrats are portrayed as martyrs. By presenting themselves as being misunderstood and as being the voice of the people, it can be interpreted that they attempt to detract the stamp they acquired as a racist party.   Although the Sweden Democrats seem to have refined the ways in which they express their opinions of Swedishness and immigration, it’s still a significant part of the message in their commercials. They glorify Swedes and reproduce coarse stereotypes of non-Swedes. With the portrayal and contrasting comparison there is an inherent consequence that immigrants are to be seen as less worthy, and that the Swedes in turn are indirectly attributed to a higher value and as such, being Swedish is set as the norm.

Undersökningen syftar till att granska Högerns, Socialdemokraternas, Bondeförbundets och Folkpartiets strategier gentemot kommunisterna inför riksdagsvalet 1948. Detta görs genom en retorisk analys av negativt kampanjande i partiernas valfilmer, men också genom att granska negativ retorik i deras valmanifest. År 1948 valdes eftersom det var en uttalad unik valrörelse, mycket på grund av att det fanns djupa konfliktlinjer i den nationella såväl som den internationella politiken. Det var också det första valet efter andra världskriget. En av studiens slutsatser är att samtliga partier framställde kommunisterna som ett hot i det under-sökta källmaterialet, men Socialdemokraterna kritiserades vid flest tillfällen. Resultatet visar också att den negativa retoriken i valmanifesten inte alltid överensstämmer med valfilmernas innehåll. Studien visar även att Socialdemokraternas valfilm var den enda som inte innehöll tydlig kritik riktat mot kommunisterna, vilket kan tyda på ett ambivalent förhållningssätt. Par-tierna använde framför allt logos och pathos för att övertyga väljarna, varav den sistnämnda ges utrymme att användas i film. Två av partierna, Högern och Bondeförbundet, kan ha haft en medveten strategi att försöka övertala unga människor att inte rösta på kommunisterna. Till sist, kommunisterna var enkla att kritisera eftersom de var en del av en större rörelse och kunde därför förknippas med Sovjetunionens handlingar.

Problemformulering och syfte: Första gången de politiska partierna erbjöds att köpa reklamtid av de kommersiella tv-kanalerna var i samband med EU-valet 2009. Då tv ännu är ett av de starkaste medierna är det ett effektivt sätt för partierna att nå ut med sina budskap. Därför är det intressant att undersöka politiska valfilmers utveckling då vi nu har två Riksdagsval bakom oss där valfilmer har sänts i tv. Genom att undersöka filmerna på djupet ämnar vi ta reda på hur retoriken och bilderna i valfilmerna samverkar för, att övertyga väljaren, samt se hur partierna bygger upp sitt varumärke. Teori: I vår studie har vi utgått från den politiska kommunikationen som grund och därefter gjort djupdykningar i såväl varumärkesbyggande som det audio-visuella teorierna; retorisk och semiotisk analys. Metod och material: Vi har använt två kvalitativa metoder i vår studie - dels retorisk och dels semiotisk. Materialet utgörs av en valfilm för varje riksdagsparti och valår 2010 samt 2014. Riksdagspartierna har själva fått definiera vilken film som de anser vara deras officiella valfilm för respektive år. Slutsats: De viktigaste resultaten som framkom av undersökningen är att vänsterpartierna tenderar att använda sig mer av logos och informerande budskapsstrategier mer än Allianspartierna.  Negativt kampanjande förekommer heller inte i någon större utsträckning förutom hos Miljöpartiet och Sverigedemokraterna. Endast tre partier håller kvar vid samma varumärkesbyggande profilfrågor i de två valfilmerna, övriga skiftar profilfråga mellan valen. Högerpartierna använder sig också i en högre grad av personifikation genom att använda sig av partiledaren i bild mer än vad vänsterpartierna gör.

Denna uppsats använder svenska politiska partiers valfilmer som analysobjekt för att studerahuruvida övertygelsemedel tar form av storytelling framför saklighet. De partiers valfilmer somanalyseras är Socialdemokraternas, Moderaternas, Sverigedemokraternas och Miljöpartietsfrån 2014 samt 2018. Analysen har en kvalitativ textanalytisk grund där retoriska, semiotiskaoch framförallt narratologiska analysverktyg används för att tydliggöra de påverkansmedelsom finns på en multimodal nivå. Genom att också klargöra en diskursiv kontext för respektivevalår ses en förändringskurva för valfilmerna i relation till sin samtid. Denna analys görs inomramen för det teoretiska området politisk kommunikation. Med denna studie så ställs frågorna (1) hur använder politiska partier i Sverigestorytelling i sina valfilmer och (2) vilka stilgrepp återfinns i valfilmerna? samt (3) hur kanförändringar återses hos partiernas valfilmer mellan 2014 och 2018 och även (4) hur rådandesociala kontexter ses påverka partiernas politiska kommunikation mellan 2014 och 2018? Utifrån dessa frågeställningar analyseras valfilmerna med retoriska verktyg för språkligaelement, semiotiska verktyg för visuella element och narratologiska verktyg för berättargreppsom medietexterna använder i syfte om att simplifiera, renodla och vidare övertyga.Slutsatsen visar att valfilmerna tydligt använder hot och förhoppningar i sina anförandenoch även att Sverigebilden är det centrala för den historia som berättas. Filmerna ses också haförändrat sin kommunikation från 2014 till 2018. De filmer från 2018 visar sig ha längretidsspann än de från 2014 samt hårdare kommunikation främst i form av negative campaigning(smutskastning), användning av propaganda och en tydligare uppdelning av rätt och fel. Dennauppsats ger en första antydning om hur svensk politisk kommunikation använder berättandeframför saklighet i sitt anförande samt hur rådande kontexter förändrar utformandet av svenskpolitisk kommunikation.
This paper reviews election films of Swedish political parties to analyze whether their meansof conviction takes a form of storytelling rather than factual. The election films that are objectsfor the analysis are those of Socialdemokraterna (Social Democratic Party), Moderaterna(Moderates), Sverigedemokraterna (Sweden Democrats) and Miljöpartiet (Green Party) from2014 as well as from 2018. The analysis departs from a qualitative textual analysis and usesdevices of rhetorical, semiotic and most of all narrative to elucidate the means of convictionthat are found on a multi mediated level. Through a clarifying of discourse for the electionyears of 2014 and 2018 a course of change can be identified in the election films relation to itstime. This analysis is done within the theoretical field of political communication.This study asks: (1) how does political parties in Sweden use storytelling in their electionfilms and (2) what means of conviction are used in the election films? and (3) what change canbe seen in the election films between 2014 and 2018 and (4) does the contextual setting affectthe political communication of the political parties from 2014 to 2018? From this frame ofquestioning these election films are analyzed by their use of language with rhetorical devices,their use of visual communication with semiotic devices and by applying narrative devices theiruse of storytelling with the means of simplifying, refining and further their conviction.The results of this analysis show how the election films notably use the sense of threatand hope and also a specific image of Sweden that the parties want to present is central to thenarrative that plays out. It can also be said that the films all notably change their communicationfrom 2014 to 2018. The election films from 2018 is longer and does have a harshercommutative tone, specifically in the form of negative campaigning, the use of propaganda,and a more notable separation of right and wrong. This paper gives a first glimpse of howSwedish political communication prefer storytelling before factual means as well as howcontextual settings change the form of Swedish political communication.

Cecilia Mörner var examinator för den här uppsatsen medan Per Vesterlund var examinator för kursen och den som attesterade kursens betyg (och därför står som examinator på titelsidan men inte i metadata).

Den här studien fokuserar på hur Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna konstruerat en av sina valfilmer inför valet 2018. Studiens syfte är att undersöka hur visuella och retoriska medel används och samverkar samt hur respektive partis ideologi tydliggörs i valfilmerna. Detta görs för att klargöra vilket/vilka budskap samt vilken bild av verkligheten som sänds ut när partierna själva får styra den politiska kommunikationen. För att kunna se hur valfilmerna konstruerats används semiotik, retorik och ideologi som både teori och metod eftersom dessa i kombination med varandra kan ge ett sammanhållet resultat.   Studiens analysgenomförande grundar sig i begrepp hämtade från semiotiken, retoriken och ideologin i kombination med en kvalitativ textanalys. Med hjälp av den kvalitativa textanalysen gjordes först en närläsning av texten för att därefter få fram det mest väsentliga i respektive valfilm och på så sätt få fram de underliggande budskapen i valfilmerna. Resultatet av analysen visar att med hjälp av semiotiska och retoriska medel konstruerar Vänsterpartiets valfilm en verklighet som består av ett splittrat samhälle, men också hur denna splittring kan överkommas gemensamt. Budskapet är hoppfullt och framåtsträvande. Vänsterpartiets socialistiska värderingar är även tydliga i valfilmen. Sverigedemokraternas valfilm målar upp en verklighet som är kaotisk, mörk och hotfull. Budskapet som sänds ut är att Sverigedemokraterna och deras partiledare Jimmie Åkesson är de enda som kan rädda Sverige från totalt förfall. Sverigedemokraternas valfilm fokuserar till största del på sakfrågor men vissa nationalistiska och konservativa värderingar framträder.
This study focuses on how the Left Party and the Sweden Democrats constructed one of their election films for the 2018 election. The purpose of the study is to investigate how visual and rhetorical means are used and collaborate, as well as how each party's ideology is clarified. This is done to explain what message and what image of reality that are being sent out when the parties themselves control the political communication. To be able to understand how the electoral films have been constructed, semiotics, rhetoric, and ideology are used both as theory and method because these, in combination with each other, can give a coherent result. The study's analysis implementation is based on concepts derived from semiotics, rhetoric, and ideology in combination with qualitative text analysis. With help from the qualitative text analysis, a close reading of the text was first made to be able to find the most important aspects of each election films, leading to the hidden constructed meanings. The result of the analysis shows that with the help of semiotic and rhetorical means, the Left Party's election film constructs a reality that consists of a divided society, but also how this split can be overcome jointly. The message is hopeful and forward-looking. The Left Party's socialist values are also clear in the election film. The Swedish Democrats' election film paints a reality that is chaotic, dark and threatening. The message sent out is that the Sweden Democrats and their party leader Jimmie Åkesson are the only ones who can save Sweden from total decay. The Swedish Democrats' election film focuses mainly on issues of fact, but certain nationalist and conservative values emerge.

Syfte: Syftet med denna studie är att klarlägga hur de politiska partierna formulerar sitt budskap i tv-reklam inför valet till Sveriges riksdag 2010. Teoretiska perspektiv: I denna studie används teori om politisk kommunikation, reklam och marknadsföring. Metod: Tre olika metoder användes vid denna studie. Två typer av visuell analys: bildanalys och filmanalys samt en retorisk analys. Empiriskt material: Avsändarna av filmerna som granskats i denna studie är Moderaterna, Kristdemokraterna, Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Resultat: De svenska politiska reklamfilmerna använder sig inte av personkampanjer, dvs. de egna politikerna framträder inte alls i filmerna annat än som speakerröster. Resultaten visar också att filmerna skiljer sig åt gällande musikval där Moderaterna och Kristdemokraterna använder sig av mer välkända låtar än de övriga partierna. Socialdemokraterna och Kristdemokraternas budskap formulerar sig mer negativt än Moderaterna och Miljöpartiet. Samtliga partier delar fokus på människan och en jämvikt mellan kvinnor och män, däremot är representationen av etniska och sexuella minoriteter dålig.
Problem: 2010 was the first year when the political parties could advertise in Swedish television during an campaign before the election to the Swedish parliament. Therefore, it’s interesting to study how the political ads in television were formulated and which messages they sent to the viewers. Question at issues: The main study was concentrated on how the political parties formulated their messages. Other research questions were about differences and similarities between the advertisements and if there were differences in presentation and messages between the Alliance and the red-green coalition. Aim: The aim of this study is to illuminate how the political parties formulated their messages in TV-ads. Methodology: Three different methods were used. Two types of visual analysis, movie analysis and image analysis were combined to analyze the visual parts of the ads. The third method was a rhetoric approach to analyze the spoken/written word in the ads. Theoretical Perspective: This study is based on theories concerning political communication in Sweden and USA, advertising and marketing. Empirical foundation: In this study, four political TV-ads from four different parties in the Swedish election 2010 were analyzed; The Moderate party, Christian Democrats, Social Democrats and the Green party. Results: The Swedish political TV-ads do not – contrary to political ads in many other countries – use personal campaigns and theirs political leaders as the main messengers. The ads were similar to each other according to the use of characters and environment in the scenes. The use of music and the use of positive/negative feelings were the things that were the most differentiated between the political ads. The Moderate Party and the Green party were more positive in their messages than the Christian Democrats and Social Democrats were.