Dissertations / Theses on the topic 'Vårdande samtal'

I bakgrunden beskrivs hur motiverande samtal (MI) kan förebygga och behandla livsstilssjukdomar. MI har visat sig vara effektiv men har även fått kritik eftersom samtalsmetoden kan vara bristande i vårdandet av patienten. Vidare beskrivs sjuksköterskans ansvar, vad hälsa innebär och hur ett vårdande samtal kan ge patienten förutsättningar för att uppnå hälsa. Frågan är vad patienterna har för erfarenheter av MI. Syftet med denna litteraturöversikt är att beskriva patientens erfarenheter av MI i ett vårdande sammanhang. Artikelsökningar genomfördes i databaserna PsycInfo, Medline och Cinahl. Totalt 13 vetenskapliga artiklar med en kvalitativ ansats användes för att besvara syftet. Dataanalysen genomfördes med en metod för litteraturöversikt beskriven av Friberg (2017, ss. 141-152). I resultatet beskrivs patienternas erfarenheter av MI i fyra olika teman: ‘Tillåtande miljö’, ‘Utmanar till förändring’, ‘Utvecklar och utmanar autonomin’ och ‘Sjuksköterskans betydelse’. Metoddiskussionen lyfter styrkor och svagheter i val av metod och de artiklar som inkluderades i resultatet. I den avslutande resultatdiskussion diskuteras huruvida MI kan ses som ett vårdande och lärande samtal, om det är en gynnsam metod för livsstilsförändringar och autonomistöd samt sjuksköterskans betydelse under MI. Även resultatet i förhållande till hållbar utveckling diskuteras. Avslutningsvis beskrivs studiens slutsats och vad resultatet kan användas till.

Bakgrund: Den psykiska ohälsan ökar stadigt i Sverige. Genom folkhälsomyndighetens mätningar 2016 visade resultatet att 16 procent av befolkning lider av psykisk ohälsa. Det har framkommit att genom samtal med sjuksköterska kan den som lider av psykisk ohälsa få stöd och kraft till att egna förmågor stärks. En förutsättning för att kunna ge en god vård är att skapa en god vårdrelation mellan vårdare och patient. Syfte: Syftet med denna studie är att belysa vad sjuksköterskor inom psykiatrisk öppenvård upplever som vårdande i samtal med patient. Metod: Tio semistrukturerade intervjuer har genomförts och dessa har analyserats med en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Resultatet redovisas i tre kategorierna; Att känna engagemang för patienten, som belyser vikten av att lyssna och hörsamma patientens berättelse och förstå patienten utifrån dennes livsvärld. Det framkom att ett syfte för samtalet ses som viktigt. Vidare beaktades respekten för patientens integritet och förmågan att anpassa samtalen utifrån varje enskild individ. Skapa och fördjupa relationen, handlar om att trygghet och tillit i vårdrelationen är en förutsättning för ett vårdande samtal. Vidare uttrycks att en stadigvarande kontakt är gynnsamt för relationen och samtalen. Utrymme för utveckling, belyser vikten av patientens önskemål i samtalet, och samtalet som möjlighet till förändring. Slutsats: Studien visar på att sjuksköterskor upplever det vårdande samtalet som betydelsefullt. För att lyckas med detta behövs insyn i det vårdande samtalets betydelse och att det får ta tid att lära känna patienten. Utifrån studien kan slutsatsen dras att sjuksköterskorna har en god värdegrund med patienten i fokus.
Background: Psychological ill health is steadily increasing in Sweden. By the Public Health Authority's measurements in 2016, the result showed that 16 percent of the population suffered from mental health. It has been found that through talks with a nurse, the person suffering from mental health can get support and power to strengthen his / her own abilities. A prerequisite for being able to provide a good care is to create a good care relationship between caregivers and patients. Purpose: The purpose of this study is to highlight what nurses in psychiatric outpatients experience as carers in conversation with patients. Method: Ten semi- structured interviews have been conducted and these have been analyzed with a qualitative content analysis. Results: The result is presented in three categories; To feel commitment to the patient, describing the importance of listening and hearing the patient's story and understanding the patient based on his life. It is described that a purpose of the caring communication is considered important. Respect for the patient's integrity and the ability to adapt the conversation from each individual is described. Create and deepen the relationship, be sure that safety and trust in the care relationship is a prerequisite for a caring communication. It is expressed that a constant contact is favorable to the relationship and the conversation. Space for development highlights the importance of the patient's wishes in the conversation. As well as the conversation as a possibility of change. Conclusion: The study shows that nurses experience the caring communication as significant. In order to succeed, insight into the importance of caring communication needs to be taken and that it may take time to get to know the patient. Based on the study, the conclusion can be drawn that nurses have a good value base with the patient in focus.

Bakgrund: Substansmissbruk är ett globalt problem och leder till negativa konsekvenser både för personen och samhället. Antal patienter som vårdats för substansmissbruk inom hälso- och sjukvården i Sverige har ökat de senaste åren. Tidigare forskning visar att substansmissbruk kan grundas i och leda till lidande. Psykiatrisjuksköterskor ger ofta omvårdnad till patienter som har substansmissbruk. Kommunikation mellan psykiatrisjuksköterska och patient sker vanligen via samtal. Forskning har visat att vårdande samtal kan lindra lidande. Syfte: Studiens syfte var att beskriva psykiatrisjuksköterskors erfarenheter av vårdande samtal med patienter som har ett substansmissbruk. Metod: Semistrukturerade narrativa intervjuer via telefon utfördes med elva psykiatrisjuksköterskor. Data analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Analysen mynnade ut i elva subkategorier och fyra kategorier. Kategorierna var drogfrihet som ambition, följsam närvaro, genuin människokärlek och att möta och lindra lidandets olika skepnader. Slutsats: Vårdande samtal kan ha potential att lindra patientens lidande samt tillfrisknande från substansmissbruk. Psykiatrisjuksköterskan behöver ha ett professionellt och personcentrerat förhållningssätt. Det vårdande samtalet beskrivs vara ett samtal mellan två människor vilket för psykiatrisjuksköterskan innebär utmaning i balans mellan närhet och distans till patienten.
Background: Substance abuse is a global problem that leads to negative consequences both for the person and for society. Healthcare in Sweden has the last couple of years taken care ofan increasing number of patients with substance abuse. Research shows that substance abuse can both lead to and caused suffering. Psychiatric nurses often give nursing care to patients who have substance abuse. Communication between the psychiatric nurse and the patient is often done by conversation. Research has shown that caring conversations can alleviate suffering. Aim: The aim of the study was to describe psychiatric nurses’ experiences of caring conversations with patients who have substance abuse. Method: Semi-structured narrative interviews were conducted by phone with eleven psychiatric nurses. Data is analyzed according to qualitative content analysis. Results: The analysis resulted in eleven subcategories and four categories. The categories were drug freedom as ambition, compliant presence, genuine human love and to meet and alleviate the various forms of suffering. Conclusion: Caring conversations can have the potential to alleviate the patient's suffering as well as recovery from substance abuse. The psychiatric nurse needs to have a professional and person-centered approach. The caring conversation is described as a conversation between two people, which for the psychiatric nurse means a challenge in balancing closeness and distance to the patient.

Många patienter i livets slutskede upplever problem i kommunikationen med vårdpersonalen. Detta leder till en otrygg patient och ger ett onödigt lidande. Sjuksköterskans beredskap att kommunicera med döende patienter är låg. Hon inser betydelsen av samtalet, men distanserar sig på grund av det obehag och den ångest patientens tillstånd väcker hos henne. Patientens möjligheter att uttrycka känslor och tankar kan hindras av sjuksköterskans beteende. Syftet med studien var att belysa faktorer som påverkar det vårdande samtalet med patienter i livets slut. Metoden bestod av granskning och analys av 17 vetenskapliga artiklar. Resultatet visade att sjuksköterskans förmåga att aktivt lyssna, hennes personliga inställning till döden, utbildning i kommunikationsteknik, relation med patienten samt hennes ordval var faktorer som påverkade det vårdande samtalet. Ökad självkännedom och utbildning i samtalsteknik medverkar till att patientens behov tillfredsställs. Utbildning i kommunikation och omvårdnadshandledning kan förbättra sjuksköterskans förmåga att föra vårdande samtal med patienter i livets slut.

Att ena dagen vara frisk och mitt i livet och nästa dag drabbas av akut och allvarlig sjukdom leder för patienten till en känsla av kaos. Under vårdtiden ska sjuksköterskan hjälpa patienten genom detta kaos och förbereda patienten för att lämna sjukhuset och fortsätta med sitt liv. Detta görs genom vårdande samtal som syftar till att informera om sjukdomen, riskfaktorer och livsstilsförändringar. Samtalen har också en stödjande funktion.

Syftet med examensarbetet är att utifrån hjärtinfarktpatienters upplevelser beskriva innebörden av det vårdande samtalet med sjuksköterskan. Det teoretiska perspektivet är det vårdande samtalet. Data utgörs av intervjuer med tio hjärtinfarktpatienter cirka två veckor efter utskrivningen. Lindseth och Norbergs (2004) fenomenologiska hermeneutiska metod användes vid analysen av berättelserna. Resultatet visar att samtalen innebär en möjlighet för patienten att få kunskap om sjukdomen men för att samtalet ska hjälpa patienten vidare kan det inte standardiseras utan det måste fördjupas. Patienten måste få känna att sjuksköterskan har tid att lyssna och vara närvarande för att delaktighet ska uppnås. Först då kan samtalet djupna och få den vårdande innebörd som är så viktig för patienten.

That one day be healthy and in the middle of the life and the next day suffering from acute and severe illness leads for the patient to a sense of chaos. During the time at the hospital the nurse will help the patient through this chaos and prepare the patient to leave hospital and get on with his life. This is done through caring conversation, which aims to provide information on the disease, risk factors and lifestyle changes. The caring conversations also have a supporting role.

The aim of the study is to, on the basis of the heart infarction patient’s perspective, describe the meaning of nurse’s conversation. The frame is the caring conversation. Data consists of interviews with ten heart infarction-patients two weeks after discharge from the hospital. The methodological approach was phenomenological- hermeneutic as described by Lindseth and Norberg (2004). The result showed that the conversation means an opportunity for the patient to get knowledge about the disease, but the conversation can not be standardized if the patient should get help to get on with his life. The patient must feel that the nurse have time to listen, being present and involve the patient in the conversation. At that time, and not before that, the conversation turns to the caring conversation that means so much for the patient’s recovery.

Demenssjukdom är vanligt förekommande inom distriktsjukvård. Tidigare forskning om demenssjukdom har framförallt inriktat sig på arbetsmetoder i vården. Sjuksköterskors upplevelser av det vårdande mötet och samtalet med personer med demenssjukdom är fortfarande relativt obeforskat. Att kunna sätta sig in och förstå livsvärlden hos en person med kognitiv svikt kräver stor kunskap och lyhördhet hos distriktssköterskan. Om förståelse inte finns för sjukdomens konsekvenser och hur det nära mötet kan skapas minskar sannolikheten för att distriktsköterskan skall kunna ha ett vårdande möte eller samtal. Syftet med studien är att öka förståelsen för det vårdande mötet och samtalet med personer med demenssjukdom. Att beskriva hur distriktssköterskor upplever mötet och samtalet med dessa personer samt hur det vårdande samtalet kan ge förutsättningar för att närma sig personens livsvärld. Fyra distriktssköterskor och fyra sjuksköterskor i fyra olika kommuner verksamma inom kommunal hälso- och sjukvård intervjuades. Metoden var kvalitativ med fenomenologisk inriktning och livsvärldsfokus. De transkriberade texterna har analyserats med innebördsanalys. Fem olika teman framträdde: att se personen bakom sjukdomen, visa förståelse för personens verklighet, att skapa en nära relation, personliga resurser som möjliggör det vårdande samtalet och det positiva mötet skapar kraft. Resultatet visar att för att kunna ha det vårdande mötet och samtalet behöver distriktssköterskan närma sig personens livsvärld och se personen bakom sjukdomsdiagnosen. För ett ömsesidigt möte och en nära relation behöver distriktssköterskan visa förståelse samt bekräfta de upplevelser och känslor som personen uttrycker. Att ha kunskap om de kommunikativa begränsningar som demenssjukdom innebär, samt en förståelse för hur det vårdande mötet kan minska konsekvenser av dessa begränsningar, är av stor vikt för distriktssköterskan. Vidare visade det sig att personliga resurser såsom humor och glädje kan användas och stärka relationen mellan personen med demenssjukdom och distriktssköterskan.

Bakgrund: Den mellanmänskliga relationen, baserad på kommunikation och samtal, utgör kärnan i psykiatriskt vårdande. Denna studie utgår från det vårdande samtalets teori där vårdandets grundmotiv är caritas, en naturlig strävan efter att lindra lidande och bevara patientens värdighet i en vårdande relation. Varje sjuksköterska inom psykiatrisk vård kan förväntas möta personer med samsjuklighet i psykisk ohälsa och missbruk eller beroende. Ökad kunskap om dessa personers upplevelser av vårdande samtal förväntas dels öka förståelsen för deras lidande, dels utveckla sjuksköterskans förmåga att i samtalet kombinera etisk hållning, lyhördhet och praktiskt agerande, vilket kan bidra till att fler personer med denna typ av samsjuklighet kan erbjudas samtal som upplevs som vårdande och därmed lindrar lidande. Syfte: Syftet med denna intervjustudie är att belysa upplevelser av vårdande samtal hos personer med samtidig psykisk ohälsa och missbruk eller beroende. Metod: Studien har en fenomenologisk-hermeneutisk ansats för att möjliggöra en djupare förståelse av innebörden i informanternas levda erfarenhet. Fem personer intervjuades om sina upplevelser av vårdande samtal. Resultat: Resultatet presenteras utifrån tre innebördsteman: Där ömsesidigheten skapar trygghet och gemenskap, Ett livsrum där lidandet synliggörs och begripliggörs och Där självaktningen återupprättas. Dessa teman strålar samman i huvudtemat Den trygga fristaden där lidande lindras och värdighet och självaktning återupprättas. Slutsats:Det vårdande samtalet har i denna studie visat sig bidra till att lidande lindras och värdighet och självaktning återupprättas hos personer med samsjuklighet i psykisk ohälsa och missbruk eller beroende. Det vårdande samtalet erbjuder inte bara möjlighet att förmedla och bearbeta lidande utan ger också, med sjuksköterskans stöd, utrymme för lärande och för att hitta de egna resurserna, vilket leder till ökad hälsa, autonomi och självaktning. Genom ytterligare forskning om det vårdande samtalet ur ett patientperspektiv kan evidens samlas som gör att det i daglig klinisk verksamhet än mer kan komma att betraktas som en självklar del i vårdande som lindrar lidande.
Background: The interpersonal relationship, based on communication and conversation, is the core of psychiatric caring. This study uses the theory of the caring conversation as a starting point, where the basis for caring is caritas, an inherent endeavor to alleviate suffering and preserve patient’s dignity in a caring relationship. Every nurse within psychiatric care can expect to meet people with comorbidity in psychiatric illness and substance use disorders or dependency. Increased knowledge about these people’s experiences of the caring conversation is expected to lead to increased understanding of their suffering, as well as develop nurses’ ability to combine ethical awareness, perceptiveness and practical action in each conversation, which in turn can contribute to that more people with this kind of comorbidity can be offered conversations that are caring and thereby alleviate suffering. Aim: The aim of this interview study is to illustrate experiences of caring conversations for people with comorbidity in psychiatric illness and substance use disorders or dependency. Methods: The study has a phenomenological-hermeneutical approach to enable a deaper understanding of the meaning of the lived experience of the informants. Five people were interviewed about their experiences of caring conversations. Findings: The result is presented through three themes of meaning: Where reciprocity creates safety and communion, A lebensraum where suffering is made visible and understandable and Where self-esteem is restituted. These themes come together in the main theme The safe sanctuary where suffering is alleviated and dignity and self-esteem is restituted. Conclusion: It is apparent in this study that the caring conversation contributes to alleviated suffering and restituted dignity and self-esteem for people with comorbidity in psychiatric illness and substance use disorder or dependency. The caring conversation not only provides an opportunity to convey and process suffering, but is also, with the nurse’s support, a forum for learning and for discovering one’s own resources, which leads to increased health, autonomy and self-esteem. With more research about the caring conversation from a patient perspective, evidence can be gathered that will make the caring conversation in daily clinical practice an even more natural part of caring that alleviates suffering.

Psykiatriambulansen tillkallas när en person har psykiskt illabefinnande eller vid hot om suicid. Sjuksköterskorna som arbetar i psykiatriambulansen är alltid två stycken, en psykiatrisköterska och en ambulanssjuksköterska alternativt en grundutbildad sjuksköterska. Innan resursen inrättades fick ambulansverksamheten eller polisen ta hand om dessa larm. Vid psykisk ohälsa behövs kunskaper och erfarenhet om akut omhändertagande av personer med psykisk ohälsa. Mötet med patienterna skall utmynna i ett vårdande och ge patienterna en bättre hälsa. Sjuksköterskorna behöver förstå patientens situation och inse innebörden av ett livsvärldsperspektiv.  Tidigare forskning om ambulanssjukvård visar att bemötandet vid akut sjukdom är betydande för patienterna. Det har även visat sig att många av de patienter som träffade psykiatriambulansen kunde få hjälp på plats och inte behövde åka vidare till sjukhus vilket bidragit till en hållbar utveckling inom hälso- och sjukvård. Syftet med studien var att undersöka specialistsjuksköterskors och sjuksköterskor upplevelser av att vara först på plats – vid akutlarm i psykiatriambulansen.  Kvalitativ metod med induktiv ansats har använts då sjuksköterskors upplevelser efterfrågades. Sju sjuksköterskor inom psykiatriambulansen intervjuades. Resultatet presenteras i fyra huvudkategorier och tolv underkategorier Huvudkategorierna är sjuksköterskans yrkesroll, sjuksköterskans förberedelse, det akuta mötet och anhörigstöd. Resultatet visade att sjuksköterskorna i psykiatriambulansen upplevde egna känslor i det akuta mötet men som de lade åt sidan för stunden för att behålla sitt lugn. Vidare visade det sig att sjuksköterskorna i psykiatriambulansen alltid fokuserade på patientens behov och försökte bibehålla sin professionalitet oavsett vad som hände runtomkring. Resultatet visade också att de alltid hade ett säkerhetsmedvetande med sig i mötet med patienter, samt att de ansåg att möta barn och ungdomar med psykisk ohälsa var svårt. Sjuksköterskorna upplevde att de fick fysiologiska reaktioner när de åkte på vissa typer av larm och att de ibland kunde uppleva känslor av maktlöshet i mötet med anhöriga.

Den sexuella hälsan är ofta betydelsefull för människans välbefinnande. Studier visar att det också gäller för äldre människor även om sexualiteten kan ta sig andra uttryck med åren. Forskning motbevisar stereotyper om en asexuell ålderdom och synen på äldre som en homogen grupp. Det är ofta inte åldern i sig, utan andra livs- och hälsorelaterade faktorer som påverkar upplevelsen av sexuell hälsa. Ett viktigt arbetssätt för distriktssköterskan är att kommunicera med patienter genom vårdande samtal utifrån ett helhetsperspektiv. Forskning tyder på att äldre uppfattar primärvården som den instans dit de helst skulle vilja vända sig med frågor om sexuell hälsa. Syftet med studien har varit att belysa distriktssköterskors erfarenheter av vårdande samtal med äldre om sexuell hälsa. En kvalitativ innehållsanalys utifrån induktiv ansats valdes som metod och halvstrukturerade intervjuer genomfördes med sju distriktssköterskor. Resultatet presenteras under tre kategorier. Deltagarna ansåg att sexuell hälsa kunde vara viktigt för äldre, men deras erfarenheter visade att det var ett ämne som ofta inte uppmärksammades och förknippades med osäkerhet. Bland annat vårdcentralernas uppdrag och distriktssköterskans attityder och beteenden inför ämnet påverkade om ämnet prioriterades. Oftast togs ämnet upp i förbifarten på patientens initiativ. Läkemedelsrelaterade frågor hos män fokuserades. Äldre kvinnors sexualitet var ett osynligt ämne där framtida forskningsbehov identifierades. Deltagarna efterfrågade mer utrymme för sexuell hälsa i vårdutbildningar liksom arbetsverktyg och riktlinjer för att underlätta i det vårdande samtalet. Författarna har hittat ett förslag på ett arbetsverktyg som skulle kunna tillämpas av distriktssköterskor på vårdcentraler i vårdande samtal med äldre om sexuell hälsa.
Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot distriktssköterska

Hot och våld är ett problem som ökat inom den prehospitala vården. När ambulanspersonal möter hotfulla och våldsamma situationer kan det göra att dem behöver ta ett steg tillbaka. Detta kan leda till en bristande bedömning av patienten samt att ambulanssjuksköterskor går miste om viktiga symtom som kan leda till hotad patientsäkerhet samt sämre vårdrelationen med patienten. Syftet med studien var att beskriva ambulanssjuksköterskors upplevelser av hur vårdrelationen påverkas av hot och våld samt hur de hanterar situationen. Studiens metod var en kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats som baserades på sex stycken intervjuer med ambulanssjuksköterskor. Författarna använde sig av ett strategiskt urval. Den insamlade datan analyserades utifrån kvalitativ innehållsanalys som resulterade i tre kategorier; Hinder i vårdandet, Vårdandet blir ofullständigt samt Förmedla lugn. Resultatet visar att hot och våld prehospitalt påverkar vårdrelationen negativt. Olika faktorer kunde medföra att ambulanssjuksköterskorna fick överge rollen som vårdare. Ambulanssjuksköterskorna valde att inte göra mer än nödvändigt med patienter som agerade våldsamt mot dem. Omdöme och beslutsfattning påverkades av hotfulla eller våldsamma situationer vilket krävde snabba beslut. Att förstå patientens livsvärld genom ett vårdande samtal var väsentlig och skapade bra förutsättningar för en god vårdrelation. I diskussionen diskuteras studiens valda metod och resultat med fokus huvudfynden.

Bakgrund: Patienter inom psykiatrisk tvångsvård kan bli utsatta för tvångsåtgärder. Om de tillåts dela med sig av sina upplevelser relaterat till detta kan lidandet minska. Därav har uppföljande samtal efter tvångsåtgärder införts i lagen. Det kan vara svårt och känslomässigt utmanande för vårdare att samtala med patienter efter tvångsåtgärder vilket kan göra ett sådant samtal problematiskt. Syfte: Att undersöka hur vårdare upplever uppföljande samtal efter tvångsåtgärder inom psykiatrisk vård. Metod: En kvalitativ metodologi användes. Åtta intervjuer med öppna frågor genomfördes på en vuxenpsykiatrisk klinik. Intervjuerna analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Resultatet presenteras utifrån tre teman. Det uppföljande samtalets innehåll och form beskriver vårdares upplevelser av samtalsmanualen som hinder och möjlighet, samtal eller en siffra i statistiken och hur relationens kvalitet gör samtalet. Det uppföljande samtalets betydelse för vårdandet visar att vårdare upplever att uppföljande samtal är en hjälp för att förstå varandra och ett möjligt bidrag till färre tvångsåtgärder. Det uppföljande samtalet – att förhålla sig till patienters misstro synliggör vårdares upplevelser av att bli kritiserad för sitt jobb, att behöva ta ställning för och emot kollegor och att känna osäkerhet om den framtida vårdrelationen. Slutsats: Det finns flera saker som vårdare upplever gynnsamma med uppföljande samtal men även saker som uttrycks vara problematiska och känslomässigt utmanande. Denna studie synliggör att ytterligare forskning behövs inom området. Förutom ytterligare forskning om vårdares upplevelser bör framtida studier även undersöka patienters upplevelser. Detta för att patientperspektivet relaterat till uppföljande samtal efter tvångsåtgärder ska belysas. Forskning om uppföljningssamtal efter tvångsåtgärder bör också ske inom kontexten rättspsykiatrisk vård eftersom även denna innefattar uppföljande samtal efter tvångsåtgärder

Runt 5% av världens befolkning drabbas av bipolär sjukdom. Sjukdomen innebär att patientens stämningsläge pendlar mellan hypomani eller mani och depression med alla därtill hörande symptom och hinder samt en livslång läkemedelsbehandling. Bipolär sjukdom innebär att i perioder befinna sig i depressionens djupaste mörker för att i andra perioder befinna sig i manins gränslöshet men också den osäkerhet och oförutsägbarhet som pendlingarna mellan de två tillstånden innebär. Bipolär sjukdom medför ett stort lidande och många hinder i vardagen för patienten. Med denna litteraturstudie belyses hur patienten upplever livet med bipolär sjukdom. Studiens resultat baseras på åtta kvalitativa artiklar och en kvantitativ. Sjukdomen medför för patienten ofta en svårighet att acceptera sin diagnos men också en vändpunkt i livet då diagnosen fastställs. Patienten tycks uppleva sina känslor på ett annat vis än den som inte lider av bipolär sjukdom. Kunskapen om sjukdomen i samhället är liten och fördomarna är många vilket leder till en stigmatisering. Patienten har ofta en strävan efter att lära sig mer om sin sjukdom och att lära sig hantera sin tillvaro med sin sjukdom. Något som är av stor vikt för patienten är relationer, såväl till anhöriga som till sjukvården. Sjuksköterskan har en stor betydelse för patienten med bipolär sjukdom och ett av de viktigaste redskap hen har i mötet med patienten är det vårdande samtalet.
Program: Sjuksköterskeutbildning

Obstruktiva lungsjukdomar orsakar lidande för många människor. Andningen kan bli så påverkad att människor inte får luft. För personer som lider av astma och KOL (kroniskt obstruktiv lungsjukdom) och som dessutom röker är rökstopp av betydande vikt, eftersom båda sjukdomarna förvärras vid fortsatt rökning. Flertal forum finns som erbjuder råd och stöd att sluta röka och förbli rökfria, men många människor väljer att sluta röka på egen hand. Svårigheter med att sluta röka är att många människor upplever abstinens som gör att de faller tillbaka och börjar röka igen. Det vårdande samtalet har att främja hälsa och välbefinnande och sjuksköterskan kan inge människor hopp om att det går att sluta röka. För att kunna ingjuta hopp till människor som försöker sluta röka behöver distriktssköterskor förstå upplevelsen av att sluta röka och vad som är till stöd i processen. Distriktssköterskor behöver mer kunskap om erfarenheter av att sluta röka och förbli rökfria utifrån patientens perspektiv för att förstå det komplexa i att sluta röka. Syftet med studien är att beskriva erfarenheter av att sluta röka och förbli rökfri hos personer med obstruktiv lungsjukdom. Studien är en intervjustudie, kvalitativ metod. Sju informanter från Västra Götaland intervjuades om sina erfarenheter om att sluta röka och förbli rökfria. Analysen gjordes som en kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. Analysen resulterade i kategorierna; Dramatisk vändpunkt, Egen kraft, Handskas med abstinens och Framtidstro. I resultatet framkommer, att det är en dramatisk vändpunkt som informanterna kommer till när de drabbas av andnöd och sjukdomar. Informanterna erhåller fakta om vilken skada rökningen gör, men den påverkar dem inte i beslutet att sluta röka. Med hjälp av egen kraft slutar informanterna att röka och de hanterar sin abstinens på olika sätt. Slutsatsen är att det är viktigt att distriktssköterskor ingjuter hopp om att det går att sluta röka. Studien visar att distriktssköterskor bör lägga tonvikten på att försöka förstå patientens situation snarare än ge information om rökningens skadeverkan och hur personen skall sluta röka.
Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot distriktssköterska

Bakgrund: Patienter med bipolär sjukdom drabbas i högre grad än övriga befolkningen av metabolt syndrom och metabol kartläggning med tillhörande hälsosamtal genomförs för att minska denna risk. Syfte: Syftet med studien var att belysa erfarenheter hos patienter med bipolär sjukdom beträffande hälsosamtal och dess betydelse för välbefinnandet i samband med metabol kartläggning. Metod: Studien genomfördes som en intervjustudie med 8 respondenter och materialet bearbetades genom kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Resultatet visar att hälsosamtal i samband med metabol kartläggning skapar trygghet på olika sätt där den fysiska och psykiska hälsan beaktas samtidigt vilket får betydelse för välbefinnandet. Det är betydelsefullt att de egna behoven tillgodoses och medvetenhet och kunskap om livsstilens betydelse för hälsan finns hos patienterna. Två tema framträdde genom analysen: De individuella behoven uppmärksammas och kunskap ger ökad medvetenhet. Slutsats: Fokus bör inriktas på att stärka tryggheten som hälsosamtal i samband med metabol kartläggning medför samt beakta varje enskild patients behov och egen kunskap för att med respekt kunna främja och stärka hälsoprocessen mot välbefinnande. Den breda kunskap som patienterna besitter bör litas till för att tillsammans kunna arbeta mot en mer hälsosam livsstil och på så sätt främja både det fysiska och psykiska välbefinnandet.
Background: Individuals with bipolar disorder are more likely than others to be affected by metabolic syndrome which is why monitoring for metabolic anomalies and health conversations is part of treatment and can reduce the risk. Purpose: The purpose of this study was to shed light on experiences of the health conversation and its meaning for the wellbeing for individuals with bipolar disorder as part of the metabolic monitoring. Method: The study was conducted as a qualitative study with 8 individuals taking part in interviews and qualitative content analysis was used to process the data. Results: The results show that health conversations as part of metabolic monitoring can provide a sense of security taking into account both the physical and mental health which proves to be meaningful to the sense of wellbeing. To accommodate individual needs proves to be important and meaningful and individuals with bipolar disorder have both awareness and knowledge concerning the importance of a healthy lifestyle. Two themes emerged from the analysis: Highlighting individual needs and Knowledge increases awareness. Conclusion: Focus should be on strengthening the sense of security contributed by metabolic monitoring and health conversations and taking into account the needs and knowledge of each individual and with respect encourage and strengthen the experience of health and wellbeing. We need to put trust into the patients’ ability and knowledge and work together towards a healthier lifestyle thus supporting both the physical and mental wellbeing.

Bakgrund: Kommunikation innebär en relation mellan en sändare och en mottagare samt ett möte på en jämlik nivå. Att lyssna aktivt är en grundläggande kunskap inom omvårdnad och lyssnandet leder till att sedan kunna kommunicera effektivt. Vårdprofessioner kommunicerar på varierande sätt, har olika mål med kommunikationen samt att det finns flera samtalstekniker. Ett hinder i kommunikationen beskrivs som avsaknad av ett gemensamt språk eller att tolk används till hjälp. Syfte: Att belysa kommunikation, samtalet och lyssnandet i mötet mellan patient och vårdare i vårdmiljö. Metod: En beskrivande litteraturstudie. Resultat: Indelades i tre olika kategorier: Tala är silver, Tiga är guld och Att inte förstå varandra. God kommunikation ledde till trygghet och följsamhet hos patienter. Patient-centrerad kommunikation stimulerade empowerment och gav bättre hälsa. Samtal som redskap var det viktigaste redskapet och krävde träning för att utföras. Aktivt lyssnande ledde till nöjdare patienter, färre återbesök och en ökad tillfredställelse hos patienten. Att avbryta eller leda samtalet ledde till ineffektiv kommunikation. Hinder i kommunikationen kunde äventyra patientsäkerheten samt öka patientens lidande. Med tolk kunde de kulturella skillnaderna försvåras, men även att vara tre i en vårdrelation kunde leda till missförstånd. Slutsats: Kommunikation var basen i vårdmötet. Tala var silver men att tiga var guld.
Background: Communication is a relationship between a transmitter and receiver, and a meeting on an equal level. Active listening is a basic knowledge in nursing and listening leading to communicate effectively. Health care professionals communicate in different ways have different goals with communication and that there is several conversations techniques. One obstacle in communication is described as the absence of a common language or interpreter is used to help. Aim: Highlighting communication, conversation and listening in the meeting between patient and caregiver in the healthcare environment. Method: A descriptive literature-review. Result: Divided into three categories: Speech is silver, silence is golden, and Not understanding each other. Good communication led to patients felt safe and adherence. Patient-centered communication stimulated empowerment and provided better health. Conversation as a gear was the main tool and required training to be performed. Active listening led to more satisfied patients, fewer return visits and increased patient satisfaction. To interrupt or lead the conversation leads to ineffective communication. Barriers in communication could jeopardize patient safety and increase patient suffering. With an interpreter could be the cultural aspects complicate but also to be three in a health care relationship could lead to misunderstanding. Conclusion: Communication was the basis of health meeting. Speech was silver but silence was golden.