Academic literature on the topic 'Värderingsmetoder'

 

Det finns många metoder att ta till för att värdera ett företag. Teoretiskt sätt bör många av de etablerade metoderna ge snarlika resultat, men i praktiken kan resultaten skilja sig åt av den anledningen att olika metoder tar olika faktorer i beaktning. Syftet med denna studie är att undersöka möjligheten att värdera ett företag med två olika metoder och använda börsvärdet som bedömningsgrund för resultaten. Undersökningen har genomförts med en kvantitativ ansats genom att studera befintlig litteratur och forskning om ämnet för att sedan appliceras på verkliga företag och därmed utvärdera dessa. Teorin som studerades i litteraturen behandlar fria kassaflöden samt residualvinster vilket används som bas för företagsvärderingarna. Sekundärdatan som krävdes för undersökningen skall kunna genomföras är hämtad från företagens egna årsredovisningar som är publicerade på respektive hemsida.

 

När en sakskada har uppstått i form av totalskada och det föreligger grund för skadeståndsansvar, aktualiseras frågan om skadeståndets storlek i form av egendomens värde enligt 5 kap. 7 § 1 st. skadeståndslagen. Värdeberäkningen grundas i tre olika värderingsmetoder; dagsvärdeprincipen, försäljningsvärdeprincipen och bruksvärdeprincipen. Vid tillämpningen av dessa metoder är det av betydelse att beakta de bakomliggande syftena med skadestånd. För att fastställa ändamålsenligheten hos de olika metoderna redovisas och diskuteras skadeståndets ändamål. Även de olika värderingsmetoderna redovisas och diskuteras i förhållande till den fastslagna ändamålsenligheten. Slutligen behandlas även Principles on European Tort Law, PETL, för att fungera som ett jämförelseobjekt och ge ytterligare en synvinkel. Resultatet av uppsatsen visar att ändamålsenligheten och lämpligheten av de olika värderingsmetoderna skiljer sig åt beroende av omständigheterna i det enskilda fallet. Generellt kan dock sägas att den skadelidandes intresse till återställande i form av återanskaffning av egendom är av stor betydelse för den skadelidande och bör därför beaktas vid skadeståndsberäkningen. Särskilt viktigt bör möjligheten till återanskaffning bli när den skadevållande gjort sig skyldig till brott, trots att det kan innebära att den skadevållandes intressen åsidosätts. Dagsvärdeprincipen tillgodoser den skadelidandes intressen, under förutsättning att avdrag för ålder och bruk samt nedsatt användbarhet och annan omständighet inte görs i alltför hög grad. Vid beräkningen får inte heller subjektiva omständigheter rörande den skadelidande medföra att egendom medges lägre värde än likartad egendom. Det borde inte heller ställas för höga krav på den skadelidande att förutse en prisökning. För försäljningsvärdeprincipen gäller att den skadelidandes intressen tillgodoses genom ersättning för beloppet som den skadelidande hade kunnat sälja egendomen för. Vid fastställandet av försäljningsvärdet ska eventuell handelsvinst inkluderas. Slutligen gäller att bruksvärdeprincipen är lämplig när egendomens skick medför ett lågt värde och den skadelidande kan återställas genom ersättning motsvarande hyra för motsvarande egendom. Av jämförelsen med PETL framkommer att det finns stora likheter mellan PETL och svensk rätt, men att det även föreligger skillnader. Den största skillnaden mellan regelverken är att värdeberäkningen enligt PETL görs enligt en konkret bedömning, medan bedömningen är abstrakt i svensk rätt. Konsekvensen av förhållandet mellan regelverken medför att det troligtvis är enklare för en skadelidande att erhålla ersättning för ett värde som motsvarar en verklig återanskaffning när skadeståndsbeloppet fastställs enligt PETL. Det finns emellertid ingenting som talar emot möjligheten att i svensk rätt göra en värdeberäkning utirån konkreta omständigheter. En sådan konkret bedömning borde således vara lämplig även inom svensk rätt.

Den här studien är genomförd under våren 2013 av två studenter vid Handelshögskolan i Umeå.   Problem & Syfte Studien undersöker vilken värderingsmetod bolag inom verkstadsindustrin som redovisar enligt IFRS bör använda vid värdering av sina anläggningstillgångar, för att mot en investerare uppvisa den mest rättvisande bilden över sin ekonomiska ställning vid utfärdandet av ekonomiska rapporter. Studiens problem lyder redovisar bolag inom verkstadsindustrin värdet av anläggningstillgångar på, ur en investerares synvinkel, det mest rättvisande sättet med hänsyn till IAS 1 p. 9 och 15. Bakgrunden till det är att tidigare forskning främst behandlat värderingsmetodernas för och nackdelar samt hur de används inom fastighetsbranschen.   Metod & Teori Studien håller en positivistisk kunskapssyn då vi ämnar att se hur verkstadsindustrin väljer att värdera sina anläggningstillgångar och utifrån teorin se till om det är det bästa sättet ur en investerares perspektiv. Studien använder en grundteori presenterad i metodkapitlet, utöver det används kompletterande teori som författarna tagit fram genom en systematisk litteraturgenomgång.   Praktisk Metod Studien inleder med att undersöka frågeställningen genom en förstudie som kontrollerar hur verkstadsindustrin väljer att värdera sina anläggningstillgångar. Denna förstudie omfattade de 46 största verkstadsindustribolagen inom Europeiska Unionen och visade på ett hundraprocentigt användande av anskaffningsmetoden. Resultatet från förstudien tillsammans med studiens teoretiska referensram låg sedan till grund för utformandet av två intervjuguider riktade mot respondenter med olika professionell expertis.   Genomförande Vid genomförandet av studien intervjuades experter på ämnet verksamma inom revisionsbranschen och en professor i redovisning från Umeå Universitet. Svaren från intervjuerna låg sedan till grund för den analys som författarna genomfört och som legat till grund för den slutsats som författarna dragit av studien.   Slutsats Studien resulterar i att författarna anser att industrifastigheter inte bör ingå i tillgångsslaget anläggningstillgångar. De bör tillsammans med övriga fastighetsinnehav flyttas ut till en egen bokslutspost i enlighet med IAS 40 och därefter värderas enligt omvärderingsmetoden. Anläggningstillgångar som till skillnad från industrifastigheterna saknar aktiv marknad bör värderas till anskaffningsmetoden, det för att ge en investerare den mest rättvisande och informativa bilden över ett verkstadsbolags ekonomiska ställning.

Syfte: Syftet med denna studie är att beskriva vilka metoder det finns enligt rekommendationer och standarder för redovisning av varumärken och jämföra det med vilka metoder som används av företag i praktiken genom att studera deras respektive årsredovisningar. Metod: Studien präglas av en kvalitativ metod med kvantitativa inslag där en semi-strukturerad intervju blandas med data från årsredovisningar. Resultatet från intervjun ska sedan jämföras med resultaten från studerandet av årsredovisningarna. Teori: Teorin består av en kartläggning av de värderingsmetoder som finns, definitioner av immateriella tillgångar och varumärken samt en presentation av tidigare studier inom ämnet. Empiri: Resultatet visade på att flera värderingsmetoder som finns enligt teorin inte används i praktiken. Den mest förekommande värderingsmetoden är den avkastningsbaserade värderingsmetoden och då främst royalty- relief-metoden. Företag med internt upparbetade varumärken kan inte redovisa dessa på grund av det redovisningspraxis som råder idag.  Slutsats: Varumärket har fått en större betydelse ur ett finansiellt perspektiv, trots detta är det sällan varumärket redovisas som en egen post. Detta skulle kunna tyda på att det behövs en utveckling av de standarder och praxis som finns inom redovisningen i dagens läge.

I och med att en stor del av de små och medelstora bolagen idag är uppbyggda och drivs av fyrtiotalister, som inom en tioårsperiod kommer att gå i pension, kommer troligtvis 60 procent av dessa att genomföra någon form av ägarskifte. Den här uppsatsen speglar framförallt problematiken vid generationsskiften inom familjeföretag och endast kortfattat försäljning till utomstående.

Vi har valt att använda oss av en deduktiv ansats, då vi har nyttjat befintliga teorier och tidigare rön som redan finns för att ta fram teori till vår framställning. Vi har sedan testat den här teorin empiriskt genom intervjuer. Till vår framställning ansåg vi även att en kvalitativ metod var mest lämplig för insamlandet av vår empiri, då den ger oss större flexibilitet vid vår datainsamling.

Ett ägarskifte innebär inte bara problem av ekonomisk karaktär, utan även många viktiga frågeställningar är av mer känslomässig sort. Vem passar bäst att driva verksamheten? Vem vill ta över företaget? Hur ska syskonen kompenseras? De här frågorna i samband med generationsskiften kan ofta skapa turbulens inom en familj. I familjeföretag, där fler än en familjemedlem arbetar, uppstår även lätt rivalitet och kamp om högre befattningar, vilket kan bidra till allvarliga problem i företaget.

Det är framförallt tre olika regler som är av ekonomisk betydelse för generationsskiften; slopandet av arv- och gåvoskatten, den nya 3:12-regeln och delar av de nya förmånsrättsreglerna.

I vår framställning beskrivs olika överlåtelsemetoder och företagsvärderingsmodeller vid ett generationsskifte. Vi beskriver även kortfattat finansiering vid ett ägarskifte inom en familj.

Empirin och analysen visar hur revisorer och banker som rådgivare arbetar med generationsskiften och hur de olika delarna i vår teori tillämpas i verkligheten.

I slutsatsen kom vi fram till att de två stora huvudproblemen, vid generationsskiften inom familjeföretag, är av ekonomisk och personell karaktär. Vår studie visar att det sistnämnda problemet är det mest svårhanterliga. När flera syskon är aktuella övertagare, nämns ett flertal lösningar, där det framförallt är viktigt att ett avtal har skrivits. Vi har även kommit fram till att både slopandet av arv- och gåvoskatten och införandet av den nya 3:12-regeln har underlättat för familjeföretag som står inför ett generationsskifte. Beroende på olika familjesituationer används olika överlåtelsemetoder, och beroende på olika företagsformer används antingen avkastningsvärderingsmetoden eller substansvärdemetoden.

ABSTRACT

Seminar date: 2008-06-04

Subject: Bachelor thesis in Business Administration

Authors: Charlotta Lind Therese Lundin

Born: 1982 Born: 1982

Västerås Västerås

Tutor: Ulla Pettersson

Title: Company valuation- A study in which valuation methods that are

used in determining the value of producing companies and service

companies.

Problem: According to the theory there are a number of different valuation methods which can be used to determine the value of producing companies and service companies. The thesis research problem is:

- Which valuation methods does a valuator use in practice to

determine the value of producing companies and service

companies?

- Does the valuator take different types of information and

key ratios in consideration when valuating producing

companies and service companies?

Purpose: The purpose is to examine and describe which valuation methods a valuator uses to valuate producing companies and service

companies in an acquisition.

Method: In order to achieve the purpose of the thesis a quantitative survey and three qualitative interviews, made by email, has been carried out.

Conclusion: The conclusion of the thesis is that discounted cash flow and relative valuation are used to determine the value of producing

companies and service companies. The valuators choice of

valuation method is not generally affected by the nature of the

company’s operations.

Keywords: Company valuation, valuation methods, producing companies,

service companies, relative valuation, discounted cash flow

SAMMANFATTNING

Seminariedatum: 2008-06-04

Ämne: Kandidatuppsats i Företagsekonomi

Författare: Charlotta Lind Therese Lundin

Födelseår: 1982 Födelseår: 1982

Västerås Västerås

Handledare: Ulla Pettersson

Titel: Företagsvärdering - En studie i vilka värderingsmetoder som

används vid värdering av tillverkande företag respektive tjänsteföretag.

Problem: Enligt teorin finns det en mängd olika värderingsmetoder som värderare kan använda för att värdera tillverkande företag och

tjänsteföretag.

Problemformuleringen i denna uppsats är:

- Vilka värderingsmetoder använder sig värderare av i praktiken vid värdering av tillverkande företag respektive tjänsteföretag?

- Tar värderare hänsyn till olika typer av information och nyckeltal vid värdering av tillverkande företag respektive tjänsteföretag?

Syfte: Syftet är att undersöka och beskriva vilka värderingsmetoder som en värderare använder sig av vid värdering av tillverkande företag respektive tjänsteföretag i samband med företagsförvärv.

Metod: För att uppnå uppsatsens syfte har en kvantitativ enkätundersökning samt tre kvalitativa e-postintervjuer genomförts.

Slutsats: Uppsatsens slutsats är att det är diskonterat kassaflöde och jämförande värdering som används vid värdering av tillverkande företag och tjänsteföretag. Valet av värderingsmetod påverkas generellt sett inte av företagets verksamhet.

Nyckelord: Företagsvärdering, värderingsmetoder, tillverkande företag,

tjänsteföretag, jämförande värdering, diskonterat kassaflöde.

Det indirekta besittningsskyddet utgör ett skydd för en hyresgäst till en lokal, som först aktualiseras när hyresvärden på obefogade grunder säger upp hyresgästen. Eftersom lokalhyresgästen inte har rätt till förlängning av sitt hyreskontrakt efter avtalstidens utgång, finns skyddet för att stärka hyresgästens ställning. Syftet med det indirekta besittningsskyddet är att skydda hyresgästens ekonomiska värden som hen har skapat genom sitt arbete och sina kapitalinsatser. Lagstiftaren ville att skyddet skulle ha en preventiv effekt, vilket föranledde att hyresvärden kunde bli skadeståndsskyldig om hen sa upp hyresgästen på obefogade grunder. Det finns fyra grunder som är acceptabla för hyresvärden att tillgå och som föranleder att hyresvärden inte blir skadeståndsskyldig gentemot hyresgästen. Grunderna stadgas i 12 kap. 57 § 2 st. jordabalken (JB) och om hyresvärden vill säga upp hyresgästen och någon av grunderna föreligger, undgår hyresvärden skadeståndsskyldighet.Det intressanta är hur ersättningen bestäms när hyresvärden säger upp hyresgästen på obefogad grund. Hyresgästen har då rätt till skadestånd enligt 12 kap. 58b § JB. En del av skadeståndet utgår alltid oavsett den skada hyresgästen har åsamkats och det består av en årshyra. Om hyresgästen lider en skada som är större än en årshyra har hen rätt till det fullt ut om hen kan bevisa det. Ersättningen över årshyran vilar således på skadeståndsrättsliga principer. Hyresgästens skadestånd delas upp i flyttningskostnader, värdeminskning på dennes egendom, förlust av värdet på vissa ändringsarbeten och rörelseskada. Rörelseskadan är tämligen problematisk eftersom hyresgästen har att uppskatta rörelsens värde för att få ersättning för den fjärde ersättningsposten. Reglerna för hur hyresvärden ska uppskatta rörelsens värde baseras på expropriationsrättsliga grunder.Vid uppskattningen av hyresgästens rörelse har hen att fritt välja bland olika värderingsmetoder. Hyresgästen får välja den värderingsmetod som är mest förmånlig, men den måste samtidigt motsvara den faktiska skadan som hyresgästen har vållats. Praxis har visat vilka tillämpningssvårigheter som förekommer. Det finns en stor problematik och osäkerhet både bland hyresgästerna men även hos domstolarna. Frågan är dels vilken värderingsmetod hyresgästen bör använda, dels hur värderingsmetoderna skiljer sig i teorin och praktiken och hur det kommer sig.