Academic literature on the topic 'Vattenfotavtryck'

Vår konsumtion av vatten står i nära relation till vad vi äter. Virtuellt vatten är den mängd vatten som använts för att skapa en vara eller en tjänst. För att beräkna den påverkan som processens alla ingående delar ger ur vattensynpunkt används metoden Water Footprint, vattenfotavtryck. Beräkning av vattenfotavtryck möjliggör kartläggning av hur virtuellt vatten, nämligen vattenanvändning för produktion av varor, flödar mellan länder på grund av global handel. Totalkonsumtionen av kött har ökat med hela 70 % och en genomsnitt svensk äter idag 88 kg kött per år. Då konsumtion av animaliska livsmedel är roten till de rådande miljöproblemen rekommenderas en ändring av konsumtionsvanor. En övergång mot animaliska livsmedel med mindre klimatpåverkan bör ske. Denna studie syftar till att jämföra och utvärdera olika proteinkällors vattenfotavtryck med hänsyn till produktionslandets vattensituation, ur ett svenskt konsumtionsperspektiv. Utifrån formulerat syfte gjordes en jämförelsestudie vars avsikt var att beskriva Sveriges livsmedelskonsumtion och dess utmaningar ur ett hållbarhetsperspektiv i form av vattenfotavtryck. I jämförelsen användes de animaliska proteinkällorna nötkött och kyckling samt de vegetabiliska proteinkällorna sojabönor och gröna ärtor. Valet av proteinkällornas produktionsländer gjordes utifrån importdata tillsammans med ett svenskt alternativ. En överskådlig blick över proteinkällornas vattenfotavtryck samt inverkan kopplat till ursprungslandets vattensituation skapades. De avgörande beräkningarna av vattenfotavtrycket redovisades i liter vatten per gram protein. Resultatet visade att nötkött har det största totala vattenfotavtrycket. Svenskt och Irländskt nötkött kräver 30,6 respektive 23,7 liter vatten/gram protein. Det lägsta vattenfotavtrycket i liter vatten/gram protein hade dansk kyckling på 5,7 liter/gram protein. Svensk kyckling krävde något mer, 6,6 liter vatten/gram protein. Vid produktion av sojabönor används 15,2 liter vatten/gram protein för amerikanska och 20,2 liter vatten/gram protein för brasilianska. Vattenfotavtrycket för svenska gröna ärtor var 9,8 liter vatten/gram protein, dvs högre än både dansk och svensk kyckling. Sannolikheten gällande resultatet ifrågasätts och diskuteras ingående under studiens diskussionsdel, bland annat ifrågasätts det låga vattenfotavtrycket för kyckling. Genom att studera vattenfotavtrycken ingående komponenter tillsammans med ländernas vattenstressindex skapades en djupare förståelse. Vid val av svenskt eller irländskt nötkött är det ur vattenhållbarhetsperspektiv fördelaktigt med konsumtion av svenskt nötkött. Detta då vattenfotavtryckets ingående komponenter för det irländska nötköttet har en sämre inverkan på miljön ur ett globalt perspektiv. För svensk eller dansk kyckling konsumeras med fördel den svenska kycklingen trots ett högre vattenfotavtryck, Danmarks vattenstressindex låg på hela 15,5 % i jämförelse med Sveriges 2,4 %. Vattenstressindex för Brasilien är 1,24 % och för USA 22,6 % vilket gör att konsumtion att sojabönor från Brasilien är att rekommendera. Detta förstärks vid analys av vattenfotavtryckets ingående komponenter. Sätt till hållbar vattenanvändning är konsumtion av gröna ärtor trots sitt låga proteininnehåll ett bra substitut.
Our consumption of water is closely related to what we eat. Virtual water is the amount of water needed to produce a product (good or service). To be able to calculate the water consumption the method water footprint is used. It shows all ingoing parts of the total consumption of water. Calculating the water footprint enables the mapping of the virtual water, namely water use for production of goods, flows between countries because of global trade. The total consumption of meat has risen by 70% since 1960. The Swedish average yearly consumption of meat amounted to 88 kg in 2014. Consumption of animal products is one of the biggest causes to environmental issues, such as greenhouse gas emissions. Because of the large environmental impact of animal product the consumption has to decrease. People need to eat a plant-based diet to have a smaller impact. This study aims to compare and evaluate different protein sources water footprint with regard to their origin, from a Swedish consumer perspective. Based on the formulated purpose, a study is made to describe Sweden's food consumption and its challenges from a sustainability perspective in regard to the water footprint of protein sources. In the comparison of protein sources a selection based on Swedish consumption and possible substitutes to meat. The selected animal based sources where beef and chicken and the vegetable protein sources, soybeans and green peas. The origin of the protein sources where based on Swedish import statistics. Thereafter an overview was made on the water footprint of the different sources. Calculation was made by taking the water footprint [Liter per kg] and the amount of protein [g per 100 g] to get the water footprint per gram of protein [Liter per gram]. To get a deeper understanding of the implications of the footprint a combination of the footprint and the current water current water situation was created. The results showed that beef has the largest total water footprint. Swedish and Irish beef requires 30.6 and 23.7 liters / gram of protein. Danish chicken had the lowest water footprint in liters water / gram protein of 5.7 liters / gram of protein. Swedish chicken had a bit higher footprint of 6.6 liters of water / gram of protein. The production of soybeans in the US used the amount of 15.2 liters / gram of protein. The production of soybeans in Brazil had a water footprint of 20.2 liters / gram of protein. The water footprint of Swedish green peas was calculated to 9.8 liters of water / grams of protein, which is higher than both the Danish and Swedish chicken. The results probability is both questioned and discussed in the discussion part of the report. Where the low water footprint of chicken is highly questioned. By studying the water footprint ́s components together with the countries' water stress index created a deeper understanding. From a water consumption view it is better to consume Swedish beef rather than beef from Ireland. This is because of the components of the Irish water footprint has a larger impact on the water availability. Even though the Swedish chicken has a larger water footprint it is a better choice because of the water situation in Denmark. Denmark ́s water stress index was as high as 15.5% in comparison with Sweden 2.4%. The Water stress index for Brazil is 1.24% and the US 22.6%, which mean that the consumption of soybeans from Brazil is recommended. Just taking the components of the water footprint in consideration makes same recommendation. If only seen to sustainable water consumption green peas are despite its low protein content, a good substitute.

Vatten är en nödvändig resurs för allt liv på jorden. Med en ökande befolkningsmängd förväntas även sötvattenanvändningen att öka, vilket ställer krav på att hanteringen av de vattenresurser som finns sker på ett hållbart sätt. Jordbrukssektorn är i dagsläget den största konsumenten av vatten, varpå det är viktigt att uppmärksamma konsumenter om vattenanvändning vid produktion av livsmedel så att kunskapen ökar kring hur vatten används idag. Ett verktyg för att bedöma miljöpåverkan från vattenanvändning är det så kallade vattenfotavtrycket. De senaste åren har flera beräkningsmetoder tillkommit för att beräkna vattenfotavtryck, och dessa tar hänsyn till olika aspekter. Syftet med denna studie var att utvärdera tre sådana metoder och använda dem för att beräkna vattenfotavtrycket för ett antal livsmedel, jämföra resultatet och slutligen ta fram en rekommendation kring vilken eller vilka metoder som lämpar sig för konsumentvägledning. De metoder som undersöktes var TOTAL som är en metod av Water Footprint Network (WFN), metoden WSI och metoden AWARE. Resultatet visade att vissa nötter fick särskilt högt vattenfotavtryck oavsett vilken metod som användes, för exempelvis mandlar erhölls med respektive metod ett vattenfotavtryck motsvarande 15 m3 vatten/kg, 3,3 m3 WSI-H2O-ekvivalenter/kg samt 165 m3 AWARE-H2O-ekvivalenter/kg. Att resultaten har olika enheter samt storleksordningar beror på att metoderna är olika uppbyggda. Generellt fick baljväxter, spannmål samt frukt och grönt låga resultat, dock varierade resultaten något beroende på vilken metod som användes. Detta beror bland annat på att endast WSI och AWARE tar hänsyn till hur den lokala vattensituationen ser ut där vattnet används. Vid jämförelse av metoderna ansågs både metoden TOTAL samt AWARE vara lämpliga att använda för konsumentvägledning då den förstnämnda är väl beprövad samt lättförstådd medan den sistnämnda är en uppdaterad indikator som tar hänsyn till lokal vattenbrist.
Water is a vital resource for all life on earth. With an increasing population, the use of freshwater is also expected to increase, which requires a sustainable management of existing water resources. The agricultural sector is currently the largest consumer of water, and it is important to pay attention to consumers about water use in food production so that knowledge is increasing about how water is used today. The so-called water footprint is a tool for assessing the amount of water used to produce a good or a service. In recent years, several calculation methods have been added to calculate water footprints, and these take into account various aspects. The purpose of this study was to evaluate three such methods and use them to calculate the water footprint for a number of foods, compare the results and finally give a recommendation on which method or methods that are best suited for consumer guidance. The assessed methods were TOTAL by Water Footprint Network (WFN), the WSI method and the AWARE method. The results showed that some nuts had a particularly high water footprint regardless of the method used. Almonds, for example, obtained with each method a water footprint corresponding to 15 m3 water/kg, 3.3 m3 WSI-H2O-equivalents/kg and 165 m3 AWARE-H2O-equivalents/kg. The fact that the results have different units and orders of magnitude is because the different structure of the methods. Generally, legumes, cereals and fruits and vegetables had low water footprints, but the results varied somewhat depending on the method used. This is partly due to the fact that only WSI and AWARE take into account how the water situations looks where the water is used. When comparing the methods, both TOTAL and AWARE were considered suitable for use for consumer guidance, since the former is well-proven and easily understood while the latter is an updated indicator that takes local water shortage into account.

ICA vill utveckla sitt miljöarbete i vattenfrågor. Denna rapport syftar till att öka medvetenheten hos ICA om verksamhetens miljöpåverkan genom att analysera vattenfotavtrycket – vanligen kallat Water Footprint – för ett livsmedel. Vattenfotavtryck är ett verktyg inom miljösystemanalys som används för att kartlägga sambandet mellan produktion och konsumtion av produkter och vattenanvändning. Studien visade att vattenfotavtrycken är ungefär 14 500 liter/kg och 16 500 liter/kg för svensk respektive irländsk nötfärs. Ursprunget till fodret samt vilka sorters vatten som används visade sig vara avgörande för vilka konsekvenser vattenfotavtryck ger upphov till. Utvärdering av de negativa konsekvenserna är en genomgående svårighet med vattenfotavtryck, en lösning kan vara att relatera vattenfotavtryck till den lokala vattenstressen samt hushållens vattenkonsumtion.
ICA is one of the leading companies in retail trade in northern Europe and is established in Sweden, Norway and the Baltic countries. ICA is interested in developing the business environmental management by taking into account water-related issues. The purpose of this study is to illuminate the link between company activities of ICA and water use, by applying the tool of water footprint. It is an environmental systems analysis tool that was developed by Professor Arjen Y. Hoekstra at University of Twente and the Water Footprint Network and it is mainly used to calculate the consumption of fresh water that is linked to the consumption of a product. The water footprint concept covers three different types of water; blue, green and grey water, where the green water is rain water, blue water is fresh water and groundwater, and grey water is a theoretical volume of water consumed as a consequence of emission of pollutants. In this study, the blue and green water footprint of Swedish and Irish minced beef has been analyzed. The results showed that the total water footprint of Swedish minced beef is about 14 500 liters per kg, of which about 14 200 liters is green water and 200 liters is blue water. About 98% of the water footprint is domestic since the majority of feed materials origins from Sweden. The total water footprint of Irish minced beef is about 16 500 liters per kg, of which about 15 000 liters is green water and 1 500 liters is blue water. Approximately 21 % of the total water footprint is external due to imports of water intense feed materials. Assessing the environmental and social impacts of the water footprint showed to be difficult because they are multidimensional. As an example, the consequences of a relatively small water footprint in countries with extremely scarce water may be severe, while a much larger water footprint in countries such as Sweden has a relatively small impact. In order to identify water footprints with the potential of causing major environmental and social impacts, data on regional water stress and water availability was used. For example, total household water consumption in water scarce Pakistan is about 58 liters per person and day, roughly 10 times lower compared to the U.S. This water is almost equivalent to the water footprint (52 liters per kg) in Pakistan caused by the production of Irish minced beef. The analysis section also showed that there are substantial difficulties in comparing water footprints of foods in order to identify products with minimum environmental impact. This has two main reasons: First, green water, i.e. evapotranspiration, is a part of the natural cycle of water which varies regionally. Secondly, foods are not always comparable, because different foods provide different nutrients. One solution would be to compare foods on the basis of a common denominator, e.g. animal based foods could be compared on the basis of protein content.

Water is an irreplaceable resource, covering around two thirds of Earth´s surface, although only one percent is available for use. Except from households, other human activities such as agriculture and industries use water. Water use and pollution can make water unavailable to some users and places already exposed for water scarcity are especially vulnerable for such changes. Increased water use and factors such as climate change make water scarcity to a global concern and to protect the environment and humans it will be necessary to manage this problem. The concept of water footprint was introduced in 2002 as a tool to assess impact from freshwater use. Since then, many methods concerning water use and degradation have been developed and today there are several studies made on water footprint. Still, the majority of these studies only include water use. The aim of this study was to evaluate three different methods due to their ability to calculate water footprint for the production of trucks, with the qualification that the methods should consider both water use and emissions. Three methods were applied on two Volvo factories in Sweden, located in Umeå and Gothenburg. Investigations of water flows in background processes were made as a life cycle assessment in Gabi software. The water flows were thereafter assessed with the H2Oe, the Water Footprint Network and the Ecological scarcity method. The results showed that for the factory in Umeå the water footprint values were 2.62 Mm3 H2Oe, 43.08 Mm3 and 354.7 MEP per 30,000 cabins. The variation in units and values indicates that it is complicated to compare water footprints for products calculated with different methods. The study also showed that the H2Oe and the Ecological scarcity method account for the water scarcity situation. A review of the concordance with the new ISO standard for water footprint was made but none of the methods satisfies all criteria for elementary flows. Comparison between processes at the factories showed that a flocculation chemical gives a larger water footprint for the H2Oe and the Ecological scarcity method, while the water footprint for the WFN method and carbon footprint is larger for electricity. This indicates that environmental impact is considered different depending on method and that a process favorable regarding to climate change not necessarily is beneficial for environmental impact in the perspective of water use.
Vatten är en ovärderlig resurs som täcker cirka två tredjedelar av jordens yta men där endast en procent är tillgänglig för användning. Människan använder vatten till olika ändamål, förutom i hushåll används vatten bland annat inom jordbruk och industrier. Vattenanvändning och utsläpp av föroreningar kan göra vatten otillgängligt, vilket kan vara extra känsligt i de områden där människor redan lider av vattenbrist. Den ökade vattenanvändningen tillsammans med exempelvis klimatförändringar bidrar till att göra vattenbrist till en global angelägenhet och det kommer att krävas åtgärder för att skydda människor och miljö. År 2002 introducerades begreppet vattenfotavtryck som ett verktyg för att bedöma miljöpåverkan från vattenanvändning. Sedan dess har begreppet utvecklats till att inkludera många olika beräkningsmetoder men många av de befintliga studierna har uteslutit föroreningar och bara fokuserat på vattenkonsumtion. Syftet med denna rapport var att utvärdera tre olika metoder med avseende på deras förmåga att beräkna vattenfotavtryck vid produktion av lastbilar, med villkoret att metoderna ska inkludera både vattenkonsumtion och föroreningar. I studien användes tre metoder för att beräkna vattenfotavtrycket för två Volvo fabriker placerade i Umeå och Göteborg. En livscykelanalys utfördes i livscykelanalysverktyget Gabi, för att kartlägga vattenflöden från bakgrundsprocesser. Därefter värderades vattenflödena med metoderna; H2Oe, WFN och Ecological scarcity. Resultatet för fabriken i Umeå gav för respektive metod ett vattenfotavtryck motsvarande 2,62 Mm3 H2Oe, 43,08 Mm3 respektive 354,7 MEP per 30 000 lastbilshytter. Variationen i enheter och storlek tyder på att det kan vara svårt att jämföra vattenfotavtryck för produkter som beräknats med olika metoder. Studien visade att H2Oe och Ecological scarcity tar hänsyn till vattentillgängligheten i området. En granskning av metodernas överensstämmelse med den nya ISO standarden för vattenfotavtryck gjordes men ingen av metoderna i studien uppfyllde alla kriterier. Av de processer som ingår i fabrikerna visade det sig att vattenfotavtrycket för H2Oe och Ecological scarcity metoden var störst för en fällningskemikalie. För den tredje metoden och koldioxid var avtrycket störst för elektriciteten. Detta tyder på att olika metoder värderar miljöpåverkan olika samt att de processer som anses bättre ur miljösynpunkt för klimatförändringar inte nödvändigtvis behöver vara bäst vid vattenanvändning.

Sammanfattning I dagens samhälle sker en stor transport av virtuellt vatten mellan världens länder. Med virtuellt vatten menas allt det vatten som går åt för att producera en produkt. Sverige importerar virtuellt vatten från exempelvis Brasilien i form av kaffe. Hoekstra och Chapagain har beräknat att en kopp kaffe innehåller 140 liter virtuellt vatten. Detta virtuella vatten består av färskvatten som har förbrukats i Brasilien för att odla, producera och förpacka kaffet. Färskvatten finns endast i begränsad mängd. Sverige har stor tillgång på det men i många länder, som Sverige importerar virtuellt vatten ifrån, råder det brist på färskvatten. Som exempel importerar Sverige stora mängder virtuellt vatten från Tyskland, Spanien och Indien som redan idag förbrukar mellan 40 – 50 % av sina förnyelsebara vattentillgångar. Då befolkningsmängden och den globala temperaturen ökar kommer denna transport av virtuellt vatten inte kunna fortgå i samma utsträckning i framtiden. För att kunna analysera hur mycket färskvatten som faktiskt behövs i ett land, område, region eller liknande introducerade Arjen Y. Hoekstra konceptet vattenfotavtryck år 2002. Vattenfotavtrycket för ett land definieras som den volym vatten som går åt för att producera de produkter och tjänster som konsumeras i det aktuella landet. Det delas upp i två delar, internt och externt vattenfotavtryck. Med det interna vattenfotavtrycket menas den totala volym vatten som används av det inhemska vattnet i den nationella ekonomin, minus det virtuella vatten som exporteras till andra länder. Det externa vattenfotavtrycket definieras som den volym vatten som används i andra länder för att framställa de varor som konsumeras i det aktuella landet, och är den del av vattenfotavtrycket studien har fokuserat på. Sveriges totala vattenfotavtryck är beräknat till 2150 m 3/invånare/år, detta kan sättas i förhållande till det globala medlet, som är 1564 m3 /inv/år. Dagligen förbrukar en medelsvensk 5890 liter vatten/inv/dag. 72 % av detta är relaterat till jordbruksprodukter, 22,4 % till industriprodukter och bara 330 liter, det vill säga 5,6 % är vatten som används i hushållet. Studien resulterar i en arbetsmetodik för att identifiera de produkter som orsakar ett stort externt vattenfotavtryck för ett lokalsamhälle, hur detta samhälle påverkar den globala vattenförbrukningen i form av virtuellt vatten och hur den kan minskas. Arbetsmetodiken är en steg-för-steg-metod och delas in i fyra olika faser: Fas 1. Avgränsa det studerade området; Fas 2. Identifiera vattenfotavtrycket; Fas 3. Planera åtgärder för att minska det externa vattenfotavtrycket; Fas 4. Analysera resultaten. Arbetsmetodiken beskriver vad man ska tänka på, vad som saknas i dagsläget och hur man ska räkna när man vill titta på ett lokalsamhälles externa vattenfotavtryck. I arbetet används Ornö som exempel för att applicera den framarbetade arbetsmetodiken på. ii Vårt exempel, Ornö, är en ö i Stockholms skärgård. Ön som ligger i Haninge kommun är glesbebyggd med 5,7 invånare per kvadratkilometer, i förhållande till Sverige som land, som har 22,8 inv/km 2 . Detta medför att det finns stor tillgång till färskvatten och goda odlingsmöjligheter på ön. Studien identifierar sjutton jordbruksprodukter som svarar för 60 % av Sveriges externa vattenfotavtryck. Av dessa produkter är det kaffe som står för den största andelen, 16,3 %. Förutom kaffe står köttprodukter för en stor del av Sveriges externa vattenfotavtryck, cirka 16 %. Alla dessa sjutton produkter kan inte ersättas med lokalt odlade produkter, detta på grund av att klimatet i Sverige inte lämpar sig för det. Detta gäller exempelvis för kaffe. Dock visar studien att 35 % av det externa vattenfotavtrycket kan ersättas genom lokal produktion. När arbetsmetodiken applicerades på Ornö uppmärksammades att den konsumtionsstatistik som finns är otillräcklig. Därför antogs att en ornöbo konsumerar som en medelsvensk. Om en liknande studie ska göras i framtiden borde denna statistik tas fram. För att göra detta finns det framförallt två alternativ. Det första alternativet är att genom en utförlig enkätundersökning få fram vad människorna i det aktuella samhället konsumerar i detalj. Det andra alternativet är att Statistiska centralbyrån (SCB) eller annan liknande organisation gjorde en undersökning på vad människor i Sverige med olika inkomster, åldrar eller annan gruppering konsumerar. För att sedan kunna överföra det på invånarna i lokalsamhället.
Abstract In today's society is a large shipment of virtual water between countries in the world. Virtual water refers to all the water consumed to produce a product. From this standpoint, Sweden is importing virtual water from Brazil when we import coffee. Hoekstra and Chapagain have calculated that one cup of coffee contains 140 liters of virtual water. This water is all the freshwater that is consumed in Brazil to grow, package and carry the goods to Sweden. Fresh water is something that exists in limited quantities. In Sweden we have plenty of fresh water, but many of the countries we are importing virtual water from there is a shortages of fresh water. As an example, Sweden is importing large quantities of virtual water from countries like Germany, Spain and India, which today consumes between 40-50% of their renewable water resources. With an increased population and as the temperature increases, this consumption is going to be problematic. In order to analyze how much fresh water is actually needed in a country, territory, region or similar Arjen Y. Hoekstra introduced the water footprint concept in year 2002. Water footprint is defined as the volume of water that goes in to producing the products and services consumed in that area. The water footprint is divided into two parts, internal and external water footprint. With the internal water footprint means the total volume of water used by the domestic water in the national economy, minus the virtual water exported to other areas. The external water footprint is defined as the annual volume of water used in other countries to produce the goods consumed in the area and is the part that this degree thesis will be focused on. Sweden's total water footprint is estimated to 2150 m 3/inhabitants/year, this can be taken in relation to the global average, which is 1564 m3 /inhab/year. Daily the average Swede consumes an average of 5890 liters of water/person/day. 4240 liters of this (72 %) is related to agricultural products, 1320 liters (22.4 %) for industrial products and only 330 liters (5.6 %) water used in the household. The purpose of this degree thesis is to develop a methodology for identifying the products that cause a large external water footprint for a local community, how this society affects global water consumption in the form of virtual water and how it can be reduced. The methodology is a step-by-step approach and is divided into four phases. Phase 1. Delimit the study area, Phase 2. Identify the water footprint, Phase 3. Planning measures to reduce external water footprint, Phase 4. Analyze the results. The methodology describes what to think about, what is missing and how to calculate when you want to calculate a local society's external water footprint. The degree thesis is using Ornö as an example to apply the presented methodology on. Our example, Ornö, is an island in the Stockholm archipelago. The island which is located in Haninge municipality is sparsely populated, 5.7 inhabitants per square kilometer, compared to iv Sweden as a country, which has 22.8 inv/km 2 . This means that there is much access to fresh water and good farming opportunities on the island. The degree thesis identifies 17 agricultural products that accounts for 60 % of Sweden's external water footprint. Of these 17 products coffee is the individual crop, which accounts for the bulk of Sweden's external water footprint, 16.3 %. In addition to coffee, meat products accounts for about 16 % of the footprint. All of these 17 products are not products that can be replaced with local production. Because of the Swedish climate not all crops are fit to grow there, such as coffee. However, the study shows that 35% of the external water footprint can be replaced with local production. To make a study, at a local community, it is above all statistics and data on consumption in the current society that is missing. To overcome this, we see two main solutions. The first is through a detailed survey that produces what people in the society consume in detail. A second solution could be that the Statistiska centralbyrån (SCB), or a similar organization, did a survey on what people in the country with different incomes, ages or other groupings are consuming. In order to transfer it back to the residents in the local community

A water footprint is a tool for assessing the impacts of freshwater use by mapping the water use of the production of a good or a service, a process in a production chain, a business or even of a whole country. One of the most commonly used methods for calculating the water footprint was developed by the Water Footprint Network (WFN). The objective of this study was to account for the water footprint of the production of coffee in the area of Miraflor, Nicaragua, using the WFN method. The study aimed to highlight where improvements can be made regarding water resources management, both with respect to the quantity of the water appropriated in the different process steps, as well as concerning the treatment of residues of the coffee production. The results of the study show a water footprint of 20 049 m3 per ton of harvested coffee in Miraflor. This equals a consumption of more than 6 000 000 m3 of water when considering the overall production of the harvest of 2015/2016. The results pinpoint the growing phase as crucial with 98.1 % of the total water footprint. Nicaragua and the region where Miraflor is located are having increasing problems with water scarcity due to drought and contamination of water resources. Together with these circumstances, the results of the study show that the current management should be improved in order to minimize the impacts on local water resources and the environment. It is mainly the application of pesticides and fertilizers in the cultivation of the coffee that give rise to the large water footprint. Furthermore, the current management violates the law restricting the discharge of effluent waters from coffee processing plants. Another important factor contributing to the water footprint yields in the consumption of rainwater via evapotranspiration by the crops in field. In order to reduce the water footprint there should be a more conscious use of pesticides and fertilizers as well as a development in the treatment of the effluent water. The latter factor can be elaborated by considering new installations where even smaller ones probably could make a considerable change. Other management practices to decrease the water footprint consist of generating a higher yield per hectare of land.
Vattenfotavtryck är ett verktyg för att bedöma miljöpåverkan från användningen av vatten. Med ett vattenfotavtryck kartläggs hur vatten används för produktionen av en vara, för en process i en produktionskedja, ett företag eller för ett helt land. En av de mest använda metoderna för beräkning av vattenfotavtryck utvecklades av Water Footprint Network (WFN). Syftet med denna studie var att genom användning av WFN:s metod beräkna vattenfotavtrycket för produktionen av kaffe i området Miraflor i Nicaragua. Studien ämnade visa var förbättringar kan göras i vattenresurshanteringen, både vad gäller mängden vatten som används i de olika produktionsstegen som i behandlingen av restvattnet från kaffeproduktionen. Resultatet från studien visar ett vattenfotavtryck på 20 049 m3 per ton skördat kaffe i Miraflor. Sett till hela skörden för säsongen 2015/2016 ger detta ger en total konsumtion av mer än 6 000 000 m3 vatten. Resultatet påvisar att vegetationsperioden är den i särklass största bidragande faktorn till kaffeproduktionens vattenfotavtryck med 98,1 % av det totala avtrycket. Nicaragua och regionen där Miraflor ligger har alltjämt ökande problem med vattenbrist på grund av torka och föroreningar av vattenresurser. Studiens resultat visar tillsammans med denna bakgrund att nuvarande tekniker i kaffeproduktionen i Miraflor bör förbättras för att minimera konsekvenser för lokala vattenresurser och miljön. Främst är det användningen av bekämpningsmedel och gödsel som ger upphov till det stora vattenfotavtrycket. Kaffeproduktionen orsakar därtill överträdelser av gällande bestämmelser om värden på vattenkvalitetsparameterar i restvatten från kaffeproduktion. En ytterligare betydande faktor för vattenfotavtrycket som påvisas i studien är konsumtionen av regnvatten via evapotranspiration från grödorna i fält. För att minska vattenfotavtrycket bör i första hand en mer medveten användning av bekämpningsmedel och gödsel införas. Därtill bör det ske en förbättring i hanteringen av utsläppsvatten. Den senare faktorn kan utvecklas genom att nya installationer införs där även mindre sådana troligtvis skulle ge en betydande skillnad. Andra metoder för att minska vattenfotavtrycket ligger i att generera en högre skörd per hektar land.

Water is an irreplaceable resource and the strain on it is getting tougher. Around 40 per cent of the water withdrawn in Europe is for industrial use. With a growing population and an increased demand for food and energy per capita, the demand and pressure on our water resources will increase. CEEQUAL is a rating scheme for the civil construction industry and has raised the water footprint as an important sustainability issue to consider when choosing building materials. There is however little knowledge within the industry of how to do this. This paper offers information regarding available water footprint tools and gives a practical example using two of the most developed methods; the Water Footprint Network (WFN) method and Life Cycle Analysis (LCA). The case study showed that the results are very dependent on which method one chooses. The LCA method gives a bigger footprint since it is more inclusive than the WFN method. There are however some similarities when looking at which of the materials that are high-risk and low-risk materials when it comes to freshwater footprint. Among the studied products, steel was the material that uses and consumes the most water per kilogram, and could also be imported from water scarce areas. Fill material had a low water consumption and use per kilogram, but the huge amount used in the project makes it the material that used and consumed most water in total. Fill material is most often produced locally because of the large amount used, and was therefore not as significant when weighting the results by a water stress index. Calculating a water footprint can be used as a part of declaring the environmental performance of a project by including it in an Environmental Product Declaration (EPD), a sustainability report or by setting up an Environmental Profit and Loss (E P&L) account for water. It can also be used to identify and assess risks related to water use.
Färskvatten är en begränsad, men förnybar resurs som på grund av sina unika egenskaper saknar substitut i många processer och användningsområden. Resursen är ojämnt fördelad över världen och många lever idag i vattenstressade regioner. I Europa står industrisektorn för cirka 40 procent av det totala vattenuttaget. Med en växande befolkning och ökad efterfrågan på mat och energi per capita kommer konkurrensen om vattenresurserna att bli hårdare. Vi måste därför anpassa oss efter denna verklighet och framtid och börja använda våra färskvattenresurser mer effektivt. Certifieringssystemet CEEQUAL har lyft vattenavtryck för byggprodukter som en viktig fråga vid val av material. Inom branschen vet man i dagsläget inte hur man ska hantera den frågan och utgångspunkten för denna rapport är att ge vägledning bland de metoder som finns tillgängliga idag samt att ge ett praktiskt exempel på två av de mest utvecklade metoderna, Water Footprint Network (WFN) metoden och livscykelanalys (LCA). Som ett praktiskt exempel utfördes en fallstudie som visade att resultatet av en vattenavtrycksanalys beror väldigt mycket på vilken metod som väljs, vilket innebär att harmonisering inom branschen är viktigt. LCA-metoden ger ett större avtryck än WFNmetoden då metoden inkluderar fler typer av vattenanvändning. Av de studerade materialen visade sig stål vara det som både använder och förbrukar mest vatten per kilogram. Det är också ett material som i betydande grad importeras från regioner som kan vara vattenstressade. Fyllnadsmaterial var ett av materialen med lägst vattenavtryck per kilogram, men då det används i så stora mängder i anläggningsprojekt är det detta material som bidrar med störst totalt vattenavtryck. På grund av den stora mängd som används utvinns fyllnadsmaterial dock oftast lokalt. Detta gör att vattenavtryckets signifikans minskar när det viktas med ett vattenstressindex, då det generellt finns gott om vatten i Sverige. Vattenavtryck kan användas till deklaration av potentiell påverkan på vattenresurser genom att inkludera resultatet i en miljövarudeklaration eller hållbarhetsrapport. Det kan även användas i ett naturkapitalkonto (E P&L) för vatten eller för att identifiera risker kopplade till vattenanvändning samt ge vägledning vid materialval och val av leverantör.