Academic literature on the topic 'Vikingatidens religion'

In this essay I want to investigate how the Viking aristocratic warrior elite in Scandinavia used religious mythology for the construction of their identity. The essay also takes up the concept of honor, which was important for the warriors. Honor was central to all people during Viking age and for the warriors it was absolute. In the religious myths, the aristocratic warriors justify their position in society and legitimate their acts of war. Religion continues to have importance to the warrior elite even after the arrival of Christianity. The myths and the concept of honor made it impossible to question war and violence.

Syftet med uppsatsen är att undersöka om runstensbeståndet i Norge, Danmark och Mälardalen kan säga något om hur dessa områden kristnades. Skillnader mellan de olika områdena i antal runstenar och själva runinskrifternas innehåll tolkas mot bakgrund av den historiska kontext de restes i. Norge och Danmark har relativt få runstenar med kristet budskap och än färre som hänvisar till eskatologiska föreställningar medan Mälardalens runstenars inskrifter påfallande ofta fokuserar på själens öde efter döden. I Norge och Danmark anses allmänt människorna ha konverterat efter påtryckningar från olika kungar. I Mälardalen anses dock kungar med sådan makt att de kunnat framtvinga ett religionsbyte ha saknats under den aktuella tiden. Ett tänkbart scenario som kan förklara dessa skillnader presenteras mot bakgrund av detta. Uppsatsens föreslår att i Mälardalen konverterade familj efter familj efter kontakt med omkringvandrande missionärer, vilka i sitt budskap fokuserade på just eskatologiska föreställningar, på himmel, helvete, synd och botgöring för synd, både i detta livet och efter döden i skärselden. Detta framkallade ett behov hos människorna i Mälardalen att hjälpa sina avlidna släktingars själar och försöka förkorta det lidande de antogs utsättas för efter döden. Kungarna utnyttjade sedan de konverterades behov av religiös service som kunde ge syndernas förlåtelse för såväl levande som redan avlidna för att knyta dem närmare sig och på så sätt på sikt kunna etablera en ny typ av kungamakt i området. Detta skedde främst genom att kungarna erbjöd tillgång till kyrkor och präster i den nyanlagda staden Sigtuna. I Norge och Danmark stod missionärerna under kungarnas beskydd och kontroll och det budskap de där framförde handlade mer om makt och framgångar i detta livet som den kristna guden kunde ge. Detta framkallade inte något behov av att medelst runstenar uppmana förbipasserande att be förböner för avlidnas själar och detta är anledningen till varför inte särskilt många stenar med uppmaningen att hjälpa en avlidens själ återfinns i dessa områden. Den avgörande orsaken till om människor rest stenar som med inskrifter som relaterar till eskatologiska föreställningar är alltså enligt denna undersökning ifall människorna i området konverterat av egen inre övertygelse efter kontakt med frilansande missionärer som fokuserat på frälsning, synd och botgöring eller om de kristnats på någon kungs befallning av missionärer som kontrollerats av sagde kung och som framfört ett budskap som mer handlat om den kristne gudens överlägsna makt.

Syftet med uppsatsen är att undersöka hästoffer i den fornnordiska religionen. Jag kommer att koncentrera innehållet i undersökningen kring tiden för yngre järnålder: folkvandringstid (år 400 – 550), vendeltid (år 550 – 800) och vikingatid (år 800 – 1060). I vissa fall kan exemplen vara från både tidigare och senare tid än den avsedda. Detta material kan ändå vara relevant att ha med i sammanhanget för att få en bred inblick i offrandet av hästar i nordisk, förkristen sed. Huvuddelen av det presenterade materialet kommer dock att behandla yngre järnålder.

Uppsatsen kommer att behandla följande frågeställningar:

• Varför offrades hästar i den fornnordiska religionen?
• På vilka sätt offrades hästar i den fornnordiska religionen och vilka olika betydelser hade hästoffret i olika ritualer?
• Vad finns det för likheter och skillnader av hästoffer i det som beskrivs i litteraturen och i det som det arkeologiska materialet visar?

Denna uppsats undersöker aristokratiska kvinnors roller i den fornordiska kulturen i syfte att se om dessa roller kan förklara varför dessa kvinnor engagerade sig i kristnandeprocessen. Undersökningens resultat indikerar att kvinnornas uppgift var att vara en freothuwebbe, en vävare av fred mellan kungar och krigare och gudar och människor och att de också fortsatte med denna uppgift under och efter religionsskiftet, men vävde då istället fred mellan prästerna och kungen, mellan de framväxande staterna och den begynnande kyrkliga organisationen.

Uppsatsens syfte är att undersöka litteraturen efter agenterna och deras handlingar vid de religiösa sammankomsterna, i Tröndelag, så som det beskrivs av Snorre Sturlason i ”Håkon den Godes saga” Följande frågor fokuseras:

• Hur ser det rituella gästabudet ut i Snorres text?
• Vilka var det som agerade i den fornskandinaviska kulten och varför?
• Vad säger källorna om rituella gästabud och kultfunktionärer?
• Speglar texten autentiska traditioner?

Fulltrogne – gudomlig vänskap. En undersökning om asatroendes relation till gudarna. C-uppsats i Religionsvetenskap med intiktning Kultur och identitet. Högskolan i Gävle, 2011.   Denna uppsatssyfte är inte att berätta om en stereotyp, oföränderlig bild av asagudadyrkanfrån vikingatiden, utan visa en nutida, levande bild. Att göra samtida asatroendes röster hörda, om deras relation till gudarna Oden, Tor, Freja, Hel,Tyr med flera. Att reda ut begreppet fulltrogne hos en modern asatroende.   Begreppet fulltrogen i ett moderntpersektiv är ett sätt att kommuniceramed ett ansiktslöst och obegränsat väsen. Det är en vänskapsrelation mellanliten begränsad människa och en gränslös gudom. Och ett sätt att komma närmare gudomen. Den troende kan söka svar, styrka och visdom hos sin fulltrogna och det är den gudom de i första handvänder sig till. En fulltrogen kan vara en gudom, enjätte, ett vidunder, ett djur eller ett naturväsen. En troende kan ha en ellerflera fulltrogna och vem som är ens fulltrogna kan skifta i och med livetsvändningar. Det finns olika sätt att möta sin fulltrogna på men den fulltrogna inte är obligatorisk i gudsbilden för en asatroende.   Sökord: fulltrogne, fulltrohet, fulltrúi, ástvinr, asatro, fornsed, trúa, norrön, nyasadyrkan

Omkring år 30 sänder Jesus ut sina lärjungar i världen att sprida det kristna budskapet. På sin vandring genom Europas länder förändras synen på Kristus, han blir ”germaniserad” när de germanska stammarna tar Honom till sig och byter tro. Till slut når kristendomen så fram till ”jordens yttersta gräns” för att använda Rimberts ord - Svealand. Där möter missionärerna något som jag ser som de fornnordiska gudarnas sista utpost, nämligen templet i Uppsala. Enligt Adam av Bremen hade svearna ett stort kultcentrum där, dit folk vallfärdade med gåvor vart nionde år då en stor fest ägde rum. Inne i templet satt Tor i högsätet i mitten och på var sin sida om sig hade han Oden och Frej. Tor var alltså enligt Adam av Bremen den högsta Guden som rådde över allt slags väder och som man vände sig till när hungersnöd eller farsot hotade. Jag har i mitt arbete försökt visa att Adam av Bremen har rätt i sitt antagande att Tor var en stor gud och en värdig motståndare till den nya tron. Målsättningen har varit att spåra en religiös kontinuitet från Tor till utformningen av den kristna guden i källorna från den här tiden. De källor jag studerat är:

• Sagor och legender. En okänd kung Erik, Erik den helige samt Olav den helige visar alla på kopplingar till den fornnordiske guden Tor.

• Arkeologiska fynd. Fynd av Torshammare och kristna kors visar att de användes under samma tidsperiod.

• Ikonografi. Bilder på Kristus och helgonen visar att de var segrande vikingakungar och därmed passade in på den fornnordiska härskarmaktens mansideal.

• Ortnamn. Sankt Olofsåkern i Uppsala som har kopplingar bakåt till en åker där Torskult förekommit.

• Kultformler. Böner och ord som riktas till gudarna om önskat beskydd. Samma formler har använts både före och efter kristnandet.

• Runstenar. Bild som kan vittna om att missionärerna ”kristnade” fornnordiska Torsmyter samt texter och symboler som belyser människornas osäkerhet inför den nya guden, för säkerhets skull vände man sig till båda.

Uppsatsens syfte är att ge läsaren en bild av problematiken som uppstår när en ny religion eller rörelse gör sitt intåg i ett land eller område samt vem eller vilka som har någon vinst med en förändring. Syftet är också att ge en bild av de olika metoder som användes till att övertyga människorna om varför de skulle konvertera till religionen eller rörelsen. Den fråga som jag ställer framför allt är hur kristendomen kunde överleva och hur samhällena var styrda på 800- till 1100-talets Sverige.

Det centrala i min framställning om de kungliga motiven är att i samtliga motiv ligger en önskan att stärka en svag kungamakt. Kungamakten använde kristendomen till att stärka sin maktposition. Denna stärkta kungamakt ligger i tiden för övergången från ättesamhälle till stats- och klassamhälle. Kristendomen, i den form den kom till Sverige, kunde ej fungera i ett släktsamhälle, utan var avpassad till det statssamhälle som fanns ute i Europa. Resultatet blev att kristendomen gav ett klass- och statssamhälle med en stärkt kungamakt.

Det är lika välbekant som beklagligt att de texter som står till buds för den som vill studera Sveriges kristnande är få, ojämna och ofta mycket sena. Också vid användningen av detta material krävs en gruppering av stoffet med hänsyn till de olika dokumentens litterära art och en kritisk prövning av deras tendens och beroende av intressenterna i den process som de olika texterna informerar om.

Min avsikt var att undersöka om det gick att tolka Oden och några av berättelserna kring honom som en bild av individuationsprocessen. Min slutsats är att det låter sig göras. Berättelserna kring Oden innehåller element som mycket väl går att koppla till jungianska begrepp.

· Han möter och konfronterar sin skugga. Detta sker både i fallet med Vaftrudner och med Loke. Han ser dem i ögonen, och i fallet med Loke går han så långt att han ingår fosterbrödralag med denne.

· Han genomgår kris och lidande för att kunna gå vidare och växa i vishet. Både när han offrar sitt ena öga i Mimers brunn och när han hänger sig i Världsträdet.

· Han möter sin Anima i form av Gunlöd. Hon låter honom ta del av skaldemjödet, vilket frigör inre kreativa förmågor. Detta sker genom att det vanliga förnuftet sätts ur spel. Animamotivet antyds också i Vaftrudnersmal i stycket om hamingjorna, vilka får ses som kollektiva uttryck för Anima.

· Han betalar priset för sin individuation genom att tillföra kollektivet något värdefullt, skaldekonsten och runorna.

Uppsatsens syfte är att komparativt studera fornskandinavisk sejd och samisk schamanism. Traditionernas likheter och skillnader behandlas. En jämförelse görs av dessa religiösa uttrycks specialist, attribut, extas och syfte. Anmärkningsvärt är att ritualernas kultledare har skilda genus. God argumentation kring ämnets likheter och skillnader kräver orientering i genusproblematiken. Forskningshistorisk översikt ges därmed av traditionernas relation och genusperspektiv, då egen uppfattning framträder nyanserat i ljuset av tidigare forskning.

De fornskandinaviska källor som används är tre skriftliga källor från 1200-talet. Uppsatsens samiska källmaterial består av skriftliga källor från 1600- och 1700-talet. Samtliga är författade av kristna. Således är det inte de praktiserandes syn som framträder. En litteraturstudie redovisar källmaterialets författare och kulturella kontext.

Uppsatsen visar utifrån ny forskning att fornskandinavisk sejd och samisk schamanism i förestående form kan ha utgjort enhetligt religiöst uttryck. Förhållandet innebär att traditionernas likheter härleds till gemensamt ursprung, medan skillnader förklaras med kulturell distinktion. I uppsatsen är den kulturella applicering genomgående. Min slutsats blir att traditionernas genusproblematik har sin förklaring i skillnad av agrar- och jägarfångstkultur.