Academic literature on the topic 'Viktuppgång'

Sammanfattning Syftet var att undersöka om det finns årstidsvariationer i hemodialyspatienters viktuppgång mellan hemodialysbehandlingarna (IDWG) och systoliskt eller diastoliskt blodtryck före hemodialysbehandling samt undersöka samband mellan temperatur och viktuppgång. Registerdata beträffande hemodialyspatienters blodtryck och vikt före respektive efter hemodialysbehandling från två konsekutiva år har inhämtats. Dygnsmedeltemperatur från SMHI har även registrerats. Data har analyserats statistiskt med variansanalys (envägs ANOVA) och Spearmans rangkorrelation. Resultatet visade att statistisk signifikant variation över årstid för blodtryck och IDWG fanns. Endast ett svagt samband hittades till temperatur. Vetskapen att det finns skillnad i blodtryck och IDWG över årstid är av stor vikt för personal som vårdar dessa patienter. Utifrån denna kunskap kan vårdpersonal lättare förstå, stödja och förebygga högt IDWG och blodtryck hos den enskilde patienten.   Konklusionen i denna studie påvisar att det finns skillnad över årstid gällande IDWG, systoliskt och diastoliskt blodtryck vilket är viktigt för den kliniska omvårdnaden till patienten.

Utvecklingen av övervikt och fetma förekommer i alla åldrar och anses numera vara en kronisk sjukdom, och ersätter mer traditionella folkhälsoproblem. Tidigare studier har visat att både den fysiska och psykiska hälsan grundläggs i barndomen samt att föräldrars livsstil avspeglas på barnen. Syftet med studien var att fördjupa kunskapen om sambandet mellan föräldrars livsstil och barns viktuppgång. Metoden som studien utformades efter var en litteraturstudie, där tillvägagångssättet var att analysera ett antal vetenskapliga artiklar hämtade från vetenskapliga databaser. Resultatet av studien visade att föräldrars socioekonomiska status spelade en avgörande roll i utvecklingen av övervikt och fetma hos barn. Ett ökat BMI hos föräldrar samt rutiner gällande mat, fysisk aktivitet och tiden barn spenderade framför TV:n visade sig leda till viktuppgång hos barnen. Genom att införa fritidspedagoger på vissa lekplatser samt att lärarna blir mer delaktiga i aktiviteter under rasterna ges barnen goda förutsättningar för att minska risken att utveckla övervikt och fetma, då den fysiska aktiviteten stimuleras.

Övervikt och fetma är ett problem i västvärlden idag och inverkar på hälsa och välbefinnande. Fetma är en svårbehandlad sjukdom och är en problematisk biverkan vid användning av antipsykotiska läkemedel; förebyggande åtgärder är särskilt viktiga. Sjuksköterskan har, med sin holistiskt biopsykosociala expertis och sin regelbundna direktkontakt med patienter, en unik möjlighet att genom sina observationer samordna och planera interventioner för att förhindra viktuppgång. Sjuksköterskan fungerar som rollmodell för en hälsosam livsstil där rådgivning, stöttning och utbildning ingår. Syftet var att beskriva interventioner för att reducera viktuppgång hos personer som behandlas med antipsykotika. Som metod har en litteraturstudie använts, sju vetenskapliga artiklar har sammanställts i resultatet. Arbetets omvårdnadsteoretiska ram ser på människan ur ett helhetsperspektiv med huvudtes att varje person är ett eget komplett system, målet för omvårdnad är att assistera personen till att behålla detta systems jämvikt. Utifrån modellen har speciell vikt lagts på interventionsutformandet med tanke på specifik grupps särskilda behov. Utifrån typ av interventioner som delades in i grupperingar analyserades deras infallsvinklar och resultat. Följande tre nyckelkategorier identifierades: Kompensation av biocellulära rubbningar med diet, fysisk aktivitet, biofysiologiska mätningar och läkemedel, kompensation av psykiska funktionsnedsättningar genom kognitiva stöd och hjälpmedel samt kompensation av psykiska funktionsnedsättningar genom stöttande resurser från socialt nätverk.

Personer med schizofreni går upp i vikt, dels som en effekt av sjukdomens negativa symtom men även som en del av läkemedelsbehandlingen med atypiska antipsykotika.

Syftet med denna litteraturöversikt var att studera betydelsen av olika interventioner för viktnedgång hos personer med schizofreni, vilka behandlas med atypisk antipsykotika.

Metod: Arbetet gjordes som en litteraturöversikt där vetenskapliga artiklar söktes i databaserna PubMed, Cinahl och PsychInfo för att sedan kvalitetsbedömas och sammanställas. Tolv artiklar användes i resultatet, varav elva kvantitativa och en kvalitativ. Frågeställningarna låg till grund för analysen för att hitta och sortera materialet.

Resultat: Interventionerna visade sig ha betydelse för vikten då alla deltagare i interventionsgrupperna minskade i vikt, avstannade i viktökning eller ökade ytterst lite i vikt.

Diskussion: Då resultatet visade att interventionerna var av betydelse bör sjuksköterskan arbeta aktivt för att förebygga och behandla övervikten hos dessa personer.

Inledning: En vanlig missuppfattning är att feta individer är lata och inte vill försöka uppnå viktkontroll, eller gå ner i vikt. Syfte: Identifiera faktorer, vilka respondenterna uppfattar påverkar viktuppgång som upphov till övervikt och fetma hos sig själva samt hos andra individer. Urval: Fyra kvinnor och två män i åldrarna 39-50. Ingen respondent har varit överviktig som barn, men har någon gång efter 18 års ålder upplevt fetma. Metod: Studien har en kvalitativ forskningsansats där semistrukturerade intervjuer har använts för att ta reda på respondenternas uppfattningar kring fenomenet viktuppgång. Intervjuerna transkriberades och analyserades enligt ett fenomenografiskt - hermeneutiskt perspektiv. Resultat: Intervjuerna genererade kategorierna Emotioner; Fysisk aktivitet; Bristande kunskap; Kosthållning; Socialt stöd; Förnekande; Tidsbrist, prioritering, vanor; Ålder, hormoner, ämnesomsättning; Ekonomi och Kriser. Slutsats: Viktökning och förlorad viktkontroll är en konsekvens av samverkande faktorer, och det är omöjligt att särskilja en primär kategori i denna urvalsgrupp. För begynnande viktuppgång, både hos respondenterna själva och gällande deras uppfattningar om andra individer, är kategorierna Fysisk aktivitet, Kosthållning och Tidsbrist, prioritering, vanor de dominerande. Förnekande är en betydande faktor för uppkomsten av fetma, och är bidragande för bristande viktkontroll men kan inte missförstås som lathet bland respondenterna i denna urvalsgrupp.

Viktuppgång i samband med ett rökstopp är ett problem som i stor utsträckning är mer påtagligt hos kvinnor, som själva anger detta som ett problem. På grund av detta börjar kvinnorna många gånger att röka igen. Det är då sjuksköterskan kan använda kunskap och resurser för att motivera och stötta kvinnan att vidmakthålla sitt rökstopp. Syftet med denna litteraturstudie är att undersöka vilka förebyggande strategier sjuksköterskan, i det dagliga arbetet, kan använda sig av för att förhindra viktuppgång hos kvinnor i samband med ett rökstopp. Metoden är en litteraturstudie där de tio artiklarna, som ligger till grund för vårt resultat, hittades via databaserna PubMed och CINAHL. Artiklarna granskades enligt Willman et als granskningsprotokoll med motsvarande kriterier. Resultatet presenteras i fyra teman, med sjuksköterskans rådgivning som en central del. Sjuksköterskans rådgivning och stöd är användbart i alla fall av rökavvänjning och arbete med ett rökstopp. Till detta bör strategier som fysisk aktivitet, nikotinersättning, kost eller enbart rådgivning appliceras efter individens individuella förmåga att genomföra dessa. Nikotinersättning kan med fördel användas i början av ett rökstopp för att försena viktuppgång och ge individen möjlighet till att etablera nya livsstilsvanor. Nya livsstilsvanor är exempelvis fysisk aktivitet och kostförändringar.
Weight gain in connection with smoking cessation is a problem that is largely more significant among women, who themselves state this as a problem. Because of this, women often begin to smoke again. This is an opportunity when the nurse can use the knowledge and resources to motivate and support the woman to maintain smoking cessation. The purpose of this literature review is to examine the preventive strategies nurse, in daily work, can use to prevent weight gain in women in connection with smoking cessation. The method is a literature review where the ten articles, which form the basis of our results, were found through the database PubMed and CINAHL. Articles were reviewed according to Willman et als review protocols with the corresponding criteria. The results are presented in four themes, with the nurse's counselling and support as a key part. The nurse's counselling and support is useful in all cases of smoking cessation, and work with smoke abstinence. In addition to this strategies like physical activity, nicotine replacement therapy, diet or just advice should be applied to the individual's personal ability to implement these. Nicotine replacement can be used with advantage at the beginning of smoke abstinence to delay the weight gain and give the individual the opportunity to establish new lifestyle habits such as physical activity and dietary changes.

SAMMANFATTNING I Sverige är cirka 40 procent av alla kvinnor i fertil ålder överviktiga eller har fetma. Detta medför ökade risker för kvinnan och fostret under graviditet såsom graviditetsdiabetes, preeklampsi, kejsarsnitt, intrauterin fosterdöd och barn som föds stora för tiden. I Sverige idag finns inga riktlinjer för vad som är lämplig viktuppgång utifrån Body mass index innan graviditet. Att banta under graviditet är inget som rekommenderas, men samtidigt visar studier att en överdriven viktuppgång under graviditet ökar riskerna för viktretention efter graviditeten. Det finns otillräcklig kunskap både hos gravida kvinnor och hos vårdpersonal om vad som är lämplig viktuppgång under graviditet. En kvinna som redan innan graviditet är överviktig eller har fetma utsätter sig själv och sitt ofödda barn för ytterligare risker genom överdriven viktuppgång under graviditet. Syftet med detta arbete var att undersöka interventioners effekt på att begränsa viktuppgång hos gravida kvinnor, med övervikt eller fetma, samt om dessa interventioner påverkar kvinnan eller barnet i övrigt under graviditet och förlossning. En litteraturöversikt utfördes där 15 vetenskapliga artiklar inkluderades. Artikelsökningen genomfördes i databaserna Cinahl och Pubmed. Genom att läsa artiklarna ett flertal gånger och göra understrykningar i texten hittades mönster som svarade på arbetets syfte och frågeställningar. Utifrån detta kategoriserades fakta i artiklarna. Resultatet visade att fysisk aktivitet, kostråd och beteendestrategier kan ha effekt på att begränsa viktuppgången hos gravida kvinnor med övervikt eller fetma. Många av kvinnorna som deltog i studierna förbättrade sina matvanor. I övrigt hade dessa interventioner även till viss del positiv effekt på blodtrycket och förekomsten av graviditetsdiabetes, men resultatet är på många områden inte entydigt. Ingen tydlig effekt på att begränsa födelsevikten kunde påvisas hos barnen, men det fanns en viss begränsning av barn som föddes med en födelsevikt över 4000 gram. Livsstilinterventioner kan vara effektiva för att begränsa viktuppgången under graviditet för kvinnor med övervikt eller fetma. Vidare forskning behövs för att säkerställa att detta sker på ett säkert sätt utifrån BMI klassificering.

Övervikt och fetma är ett stort problem världen över. Varje år dör 2,8 miljoner vuxna människor av sjukdomen. För att kunna arbeta preventivt mot övervikt och fetma och hjälpa de patienter som lider av sjukdomen bör sjuksköterskan ha mer kunskap och utbildning om de bakomliggande faktorerna. Syftet med denna litteraturstudie var att belysa bakomliggande faktorer för övervikt och fetma. 12 vetenskapliga artiklar valdes ut och granskades och resultatet framkom i form av fyra kategorier; livsstilsfaktorer, känslor och relationer, socioekonomiska faktorer och genetiska faktorer.  I ett flertal studier framkom det att brist på fysisk aktivitet var en starkt bidragande faktor till viktuppgång. Stress och tidsbrist var de utlösande faktorerna till att den fysiska aktiviteten uteblev. Graviditet och moderskap sågs som en bakomliggande faktor till viktuppgång hos kvinnor. Relationer och en svår barndom kunde också bidra till viktuppgång hos både män och kvinnor. Arbetsmiljö, utbildningsnivå och socioekonomisk status hade en betydelse relaterat till högt BMI, dock visade dessa faktorer skillnader gällande genus. Det framkom att det finns ett könsideal och att det framförallt har betydelse gällande männens viktuppgång. Vidare kvalitativ forskning med fokus på patienternas upplevelser är av betydelse. Likaså sjuksköterskans preventiva arbete som bör uppmärksammas redan under sjuksköterskeutbildningen.
Overweight and obesity is a major problem worldwide. Every year 2.8 million adult dies in the disease. In order to work preventively against overweight and obesity and to help patients who suffer from the disease, nurses need more knowledge and education about the underlying factors. The purpose of this study was to illustrate the underlying factors for overweight and obesity. 12 scientific papers were selected and examined and the result emerged in four categories; lifestyle factors, feelings and relationships, socioeconomic factors and genetic factors. Several studies showed that the lack of physical activity was a major contributing factor to gaining weight. Stress and lack of time were the triggering factors that physical activity did not occurred. Pregnancy and motherhood was seen as an underlying factor to why women gained weight. Relationships and a difficult childhood could also contribute to weight gain in both men and woman. Work environment, education and socioeconomic status had a role related to high BMI, however, those factors showed differences regarding gender. It was found that there are gender ideals and that they are primarily of importance regarding the men’s weight gain. Further qualitative researches focusing on patients’ experiences are relevant. Similarly, the nurse’s preventive work should be addressed during nursing school.

SAMMANFATTNING Bakgrund Studier har visat att rökare generellt äter mer ohälsosamt, samtidigt som de väger mindre än icke rökare. Aptit, vilometabolism och energiintag har setts förändras i samband med rökstopp, vilket kan leda till en viktuppgång. Oro för viktuppgång i samband med rökavvänjning har visat sig vara vanligare hos kvinnor och kunna påverka beslutet att sluta röka. Eftersom det saknas kvalitativa studier på före detta rökare skulle vår studie kunna leda till en ökad förståelse för den enskilda individen vid rökavvänjning. Syfte Syftet med studien var att utforska tankar och erfarenheter hos vuxna kring mat och kroppsvikt i samband med rökavvänjning. Metod Sju kvalitativa intervjuer genomfördes på personer som hade genomgått rökavvänjning, varav sex var rökfria. Som stöd vid intervjuerna användes en halvstrukturerad frågeguide. Intervjuerna spelades in och transkriberades sedan ordagrant. Materialet analyserades med en kvalitativ innehållsanalys. Resultat Hälften av de rökfria var oroliga för att gå upp i vikt inför rökstoppet. Majoriteten förmedlade att de hade ökat i vikt efter rökstoppet, men menade att rökstoppet inte enbart var orsaken. De flesta respondenter önskade en lägre kroppsvikt, varav vissa oroade sig över viktens påverkan på hälsan. Det var inte enbart kroppsvikten i sig som påverkade respondenterna negativt, utan även ökat bukomfång, bekantas reaktion på viktuppgången och en icke överrensstämmande självbild. Vissa respondenter upplevde ökad aptit, bättre smakupplevelse och mer tid över i samband med måltid som en följd av rökstoppet, vilket uppgavs medföra större portioner. Majoriteten upplevde ett behov av att äta vid röksug och vissa började äta mer sötsaker, vilket blev som ett substitut eller en form av belöning eller tröst. Slutsats Det kan vara av värde att beröra matvanor under rökavvänjning då oro för viktuppgång, viktökning och dess följder då skulle kunna förebyggas. Det kan även vara betydelsefullt att uppmärksamma individen på rökstoppets eventuella påverkan på matintaget och därmed motverka att ohälsosamma matvanor uppkommer.

Syfte: Syftet med denna litteraturstudie var att sammanställa och beskriva faktorer som är av betydelse för långsiktigt viktminskningsresultat, mer än tre år efter gastric bypass. Metod: För att besvara studiens syfte gjordes en litteraturstudie med deskriptiv design. Studien har baserats på fjorton vetenskapliga artiklar som har sökts fram via Medline samt genom manuell sökning. Resultat: Studien visade att faktorer som var av betydelse för långsiktigt viktminskningsresultat var kost, fysisk aktivitet, beteende, uppföljning, preoperativ viktnedgång samt medicinska faktorer såsom utvidgning av magsäck och gastrojejunal stomi. God kostkvalitet och utövande av fysisk aktivitet visade sig ha ett signifikant samband med långsiktig viktminskning. Beteenden såsom kontroll över matbegär och ätvanor var av stor betydelse. Hetsätning visade sig påverka viktresultatet negativt. Patienter som gick på uppföljning visade större viktminskning på lång sikt liksom patienter som lyckades minska i vikt före operationen. Slutsats: Långsiktigt viktresultat efter gastric bypass kan förbättras genom rätt kost, fysisk aktivitet, långsiktig uppföljning samt genom att tidigt upptäcka ohälsosamma ätbeteenden. Mer forskning krävs angående faktorer som påverkar viktresultatet på lång sikt och vad sjukvården kan göra för att påverka dessa.