Academic literature on the topic 'Zugot'

Abstract The Fifth Passover Cup is mentioned in a textual variant of a baraita in Tractate Pesaḥim of the Babylonian Talmud (118a), attributed to Rabbi Ṭarfon and another anonymous Palestinian tanna. Scholars have demonstrated that the variant is primary in talmudic manuscripts and among the Babylonian Geonim. Following a nineteenth-century proposition of Isaac Baer Levinsohn, it is argued that the fifth cup was instituted in Babylonia due to concern for magical evil spirits aroused by even-numbered events [zugot]. Objections to Levinsohn’s theory can be allayed by critical source analysis: the Talmud’s attribution of the fifth cup to the Palestinian tanna Rabbi Ṭarfon in a baraita is pseudoepigraphic, based upon Rabbi Ṭarfon’s teaching regarding the recitation of Hallel ha-Gadol in Mishnah Ta‘anit 3:9. A special appendix is devoted to Levinsohn’s separate study on zugot in the ancient and medieval world.

Abstract In Zutot 6 (2009), Luuk Huitink and Jan Willem van Henten presented the journal’s readers with an effort to advance the discussion of Josephus’ ancient audiences, by challenging my interpretation of Josephus’ work, which has taken into account scholarship on book production in first-century Rome. Since they misreported my work, and ignored the only essay I have devoted to the subject, their essay misfired. I am grateful to the editors of Zutot for a chance to correct their misrepresentation.

Abstract In Zutot vol. 3 I discussed a manuscript that contained the oldest known copy of the unpublished Hebrew grammar by Menasseh ben Israel. An eighteenth-century Portuguese owner of this manuscript noted that it had been copied by one Jacob Jesurun around 1655–1660. The manuscript remained in the possession of the Jesurun family until 1811, when it was auctioned. Apart from the name of the scribe who copied the manuscript, there is another indication that the Portuguese-Jewish Jesurun family was on good terms with Menasseh. This clue has everything to do with Menasseh’s portrait.

Organohalogen compounds are formed in swimming pool waters when natural organic matter, such as hair, urine or sweat etc., react with the used disinfectant (usually chlorine). Many of the organohalogen compounds are persistent and hazardous for human health and aquatic ecosystems. Backwash water from swimming pool facilities is often released to the sewer and contain these compounds. The connected wastewater treatment plant receives this water, where some of these compounds escapes the treatment process, into the recipient. It is therefore important to minimize the levels of organohalogen compounds in the influent water to the wastewater treatment plant. In this study, potential treatment techniques for organohalogen compounds at the swimming pool facility have been investigated. The main focus have been on an experimental column test with four filter materials applied (granular activated carbon, natural zeolites, PoloniteR and Zugol). Real backwash water was used. Furthermore, other techniques have been theoretically investigated as well. The activated carbon directly showed the most efficient removal efficiency (above 95 %), but all filter materials had a removal to a certain degree and became more efficient by time. The results further suggest that the more lipophilic organohalogen compounds are bound to particulate matter and highly affected by physical filtration. Another important conclusion is that the specific activated carbon used in the study is not suitable for the purpose, because it released very high levels of phosphorus in the beginning of the column test as well as showing some practical problems. However, other types of activated carbon exists. Next step recommended is to determine the lifetime of the filters.
När människor badar i bassänger hamnar vanligtvis naturligt organiskt material i dem, såsom urin, svett, hår och hudflagor. Desinfektionsmedlet som tillsätts (oftast klor) har som syfte att avlägsna mikroorganismer, men när naturligt organiskt material hamnar i vattnet kommer också oavsiktliga reaktioner ske och halogenerade organiska föreningar bildas. Dessa föreningar kan kvantifieras via AOX måttet (adsorberbar organisk halogen), vilket är den samlade förekomsten av alla bundna organiska halogener i ett prov. AOX består således av flera hundra olika föreningar, varav vissa är mer lipofila och benämns EOX (extraherbar organisk halogen). Många av de föreningar inkluderade i AOX är bioackumulativa, persistenta och giftiga för akvatiska organismer, även i låga koncentrationer. Förutom att vara miljöfarliga för akvatiska ekosystem, kan de också vara skadliga för människans hälsa. Filtret som renar badvattnet i simhallar behöver backspolas regelbundet och backspolvattnet, som innehåller AOX, skickas vanligen till spillvattennätet. Vid avloppsreningsverket är det visat i ett tidigare examensarbete samt i andra rapporter att en del av de inkommande AOX ämnena även följer med det utgående, renade, vattnet ut i recipienten. Det är därmed av vikt att minimera ämnena redan vid källan, det vill säga på badanläggningen. I denna masteruppsats har behandlingstekniker för halogenerade organiska föreningar undersökts. Huvudfokus har varit på experimentella kolonntester för fyra filtermaterial (granulerat aktivt kol, naturliga zeoliter, PoloniteR och Zugol), men även andra tekniker har studerats teoretiskt. I testerna användes äkta backspolvatten från en simhall. Alla material reducerade AOX till viss del och visade på effektivare reducering efter hand. Det var dock tydligt att det aktiva kolet var mest effektivt och hade hög reducering redan i första mätningen, AOX-reduceringen låg på över 95 % (jämfört med det obehandlade backspolvattnet). Vad som dock var problematiskt med det aktiva kolet var att det släppte höga halter fosfor i början av kolonntestet, vilket också bekräftades med ett skaktest. Dessutom uppvisade materialet praktiska problem. Ur ett realistiskt perspektiv med dessa problem i åtanke, blir det inte hållbart i längden att använda detta specifika kol. Det finns dock många olika typer av aktivt kol, vilka förmodligen är mer lämpliga och som inte uppvisar dessa problem, och kan användas för detta ändamål. Vidare antyder det erhållna resultatet att de mer lipofila föreningarna av AOX (EOX) är bundet till partikulärt organiskt material och därmed påverkas väsentligt av mekanisk filtrering. Det är dock viktigt med en aktiv bindning. Projektet har påverkats av covid-19 pandemin med lägre antal folk på badhusen samt mindre tillgång till laboratoriet vid KTH. En föreslagen förbättring av metoden är att ha en kontinuerlig omblandning i förvaringskärlet med det obehandlade vattnet innan det tillförs kolonnerna. Vidare nämns det att modifierade zeoliter verkar lovande samt att nästa viktiga steg för projektet är att bestämma livstiden för filtermaterialen.