Dissertations / Theses on the topic 'Audiologi'

King-Kopetzkys syndrom (KKS) beskrivs som när en person upplever svårigheter med att uppfatta tal, speciellt i bullriga miljöer, men har normala tontrösklar. Orsaken till syndromet är fortfarande oviss och detta gör att de som jobbar inom hörselvården ställs inför ett val då de möter dessa patienter. Patienten kan antingen avfärdas då denne anses höra normalt, eller så tas problemet på allvar och vidare utredning utförs.

Genom att göra en systematisk litteraturstudie belyses och förklaras syndromet och syftet har varit att göra en sammanställning och ge en översikt över KKS utifrån de vetenskapliga artiklar som berör ämnet. Målet med detta arbete är att öka förståelsen för KKS.

Resultatet pekar på att det är fler kvinnor än män som drabbas och att medelåldern för de med syndromet är ganska låg, runt 32 år. Det finns många olika teorier till orsaken och ingen är i dagsläget mer rätt än den andra. Detsamma gäller mätningar som använts för att försöka utreda syndromet, här framkommer många olika förslag på vägen till diagnostisering. Slutsatsen som dras är att mer forskning kring ämnet är nödvändigt för att få en förklaring och ett tillvägagångssätt för diagnostisering av syndromet.

Denna experimentella studie syftar till att undersöka huruvida en eventuell träningseffekt i 

frekvensdiskrimination kvarstår efter en tids träningsuppehåll. Tidigare forskning har visat 

tydliga samband mellan frekvensdiskriminering och talutveckling, kortikal signalbehandling 

och dyslexi. Det har klargjorts genom tidigare studier att förmågan att diskriminera frekvenser 

är möjligt att träna upp. Därmed är träning i frekvensdiskrimination en lämplig del i en 

behandlingsmetod med syfte att utveckla den auditiva perceptionen. Denna studie undersöker 

de praktiska förutsättningarna till denna behandlingsmetod genom att utreda varaktigheten av 

den eventuella träningseffekten 14 dagar efter träningen. 24 normalhörande personer deltog i 

studien där försökspersonernas förmåga att frekvensdiskriminera undersöktes med hjälp av ett 

egenutvecklat mjukvaruprogram. Först uppmättes försökspersonernas förmåga när de var 

otränade (mätning 1). Sedan genomfördes ett träningspass som följdes av en mätning 

(mätning 2). Efter 14 dagar genomfördes ytterligare en mätning för att undersöka den 

bestående effekten (mätning 3). 

Resultatet visade (när tre outliers exkluderats) en signifikant skillnad mellan mätning 1 och 2 

(p=0,034) vilket innebär att en omedelbar träningseffekt erhölls. Ingen signifikant skillnad 

kunde påvisas mellan mätning 2 och 3 (p=0,952) men en signifikant skillnad erhölls mellan 

mätning 1 och 3 (p=0,031) vilket påvisar att den omedelbara träningseffekten kvarstod efter 

de gångna 14 dagarna. 

Studien riktar sig främst till audionomer, och andra med intresse av hörselrehabilitering.

Auditiv deprivering kan visa sig som en med tiden försämrad taluppfattning i örat som inte fått adekvat stimulering. Vad som karaktäriserar dem som drabbas är inte klarlagt. Inte heller vet man exakt orsak eller tidsförlopp. Genom att hörapparatanpassa det drabbade örat har effekten kunnat reduceras och i vissa fall har fullständig återhämtning konstaterats.

Litteraturstudiens syfte var att belysa fenomenet och aspekter som bör beaktas i audionomens arbete med insatser av både förebyggande och rehabiliterande karaktär. Metoden var att granska artiklar framtagna genom systematisk och manuell sökning, i databaser tillgängliga genom Örebro universi¬tet.

Resultatet visar att personer med hörselnedsättning av såväl sensorineural som konduktiv art drabbas. Hörselnedsättningens grad kan troligen påverka, liksom symmetrin mellan öronen. Den initiala taluppfattningen i örat som drabbas kan variera. Detta arbete visar också att en sensitiv metod för att konstatera effekten är den som i Sverige heter maximal taluppfattning, men objektiva mätmetoder välkomnas. Audionomens ställningstagande i val av en eller två hörapparater berörs, med utgångspunkt av auditiv deprivering och binaural interference. Resultat och diskussion lyfter viktiga aspekter att beakta för audionomen i det rehabiliterande arbetet.

Sammanfattning:

Ljudlokalisering är en viktig hörselfunktion och fungerar bäst med en god binaural

hörsel. För att kunna lokalisera ljud använder hörselsystemet ett antal faktorer. Vid

en sensorineural hörselskada påverkas förmågan att uppfatta de här faktorerna. Syftet

med studien var att förklara de faktorer som inverkar vid ljudlokalisering och hur

riktningshörseln påverkas vid en sensorineural hörselskada. Det här utfördes genom

att granska och sammanställa aktuell forskning i en forskningsöversikt. Resultatet

visar att de viktigaste faktorerna vid ljudlokalisering i det horisontella och vertikala

planet är interaural tidsskillnad, interaural styrkeskillnad och olika spektrala faktorer.

Andra faktorer av vikt vid ljudlokalisering är ljudets amplitud, konkurrerande ljud,

ljudkällans placering och avståndet till ljudkällan. Vid avståndsbedömning är den

viktigaste akustiska faktorn ljudets amplitud, men de spektrala faktorerna har en viss

inverkan även här. Resultatet visar att sensorineuralt hörselskadade personer överlag

har en sämre förmåga att tillgodogöra sig de akustiska faktorer som påverkar

lokalisering av ljud jämfört med normalhörande personer.

Syftet med denna litteraturstudie var att sammanfatta vetenskapligt dokumenterade resultat kring vilka psykologiska, sociala och psykosociala konsekvenser som

tinnitus kan orsaka. Elva artiklar, tre kvalitativa och åtta kvantitativa, valdes ut vid litteratursökningen och analyserades. Analysen resulterade i tre resultatdelar, primära konsekvenser där psykologiska konsekvenser sorterades in, sekundära konsekvenser där sociala konsekvenser sorterades in och en för psykosociala konsekvenser. Den primära resultatdelen visade att personer med svår tinnitus ofta led av koncentrationsproblem,

sömnproblem och psykologiska problem som exempelvis depressioner. Den sekundära resultatdelen visade att personer med svår tinnitus fungerade sämre i det sociala livet och undvek aktiviteter, jämfört med en population som inte har tinnitus. De psykosociala konsekvenserna som fanns dokumenterade var få. En artikel avvek från de övriga och visade liten påverkan på alla områden. Detta togs upp i diskussionen då artikelns författare ansåg att demografiska och kulturella faktorer kunde ha en positiv inverkan. Detta befanns vara intressanta faktorer som liksom hela det psykosociala området kräver ytterligare forskning. I

diskussionen påpekades även att man inte kan fastställa om de psykologiska problemen har kommit som en biverkan av tinnitus eller var närvarande innan.

Antalet äldre personer med hörselnedsättning som lever inom äldreomsorgen i Sverige är stort. Av den anledningen är det viktigt att personalen inom äldreomsorgen innehar kunskap om hörsel och hörselrelaterade angelägenheter. Syftet med föreliggande studie var att undersöka vilken kännedom undersköterskor på vårdbostäder inom Örebro kommun har om hörsel och hörselnedsättning hos äldre samt deras kännedom om hörhjälpmedel och kommunikation med äldre personer som har hörselnedsättning. Studien avgränsades till att endast inkludera yrkesgruppen undersköterskor. Materialet i undersökningen bestod av en enkät som delades ut till 60 undersköterskor på sex olika vårdbostäder i kommunen. Studiens resultat visade att undersköterskorna hade viss bristande kännedom inom undersökningens tre huvudområden. Störst kännedom hade undersköterskorna om kommunikation, minst kännedom hade de om hörsel och hörselnedsättning. Trots att viss kännedom fanns bland undersköterskorna uppgav en betydande majoritet att de skulle ha nytta av ett skriftligt material som belyser de tre huvudområdena.

Syftet var att undersöka och beskriva hur ljudmiljöer i våra svenska skolor kan se ut. Om problematiska faktorer som buller och höga ljudnivåer förekommer. Syftet var också att besvara frågan om ljudmiljön kan ge negativa effekter på elever och lärares hälsa samt på elevernas kognitiva och perceptuella förmågor. Resultaten baserades på 13 stycken vetenskapliga artiklar som visade på att ljudnivåerna i de svenska skolorna nästan aldrig översteg den lagstadgade gränsnivån 85dBA under en 8-timmars arbetsdag men generellt visades relativt höga ljudnivåer. Ljud inne i

klassrummet som egenljud, skrapljud från bord och stolar samt elevernas prat utgjorde de mest störande bullerkällorna. Elever som vistades i klassrum med mycket

lågfrekvent buller skattade dock inte störningseffekten högre än andra elever. Buller kunde påvisas orsaka stressymptom hos lärare som huvudvärk, trötthet och ökad daglig variation av kortisolutsöndring. Lärare drabbas ofta av röstproblem som en konsekvens av ljudmiljöns höga ljudnivåer och maskeringseffekt på talet. Påverkan på kognitiva och perceptuella förmågor visades vara bullers negativa störningseffekt på minnesfunktioner, koncentration och uppmärksamhet. Resultatet visade att eleverna presterar sämre i bullriga miljöer. Eleverna själva skattade dock bullrets

störeffekt och påverkan på arbetsprestationen relativt lågt. Slutsatserna som drogs var att ljudmiljön i skolan kan utgöra ett problem både för elever och för lärare trots att hörselskadliga ljudnivåer sällan uppmättes i studierna.

Barn med Down syndrom har ofta återkommande hörselproblem som exempelvis vaxpropp och sekretorisk mediaotit. Vanligt förekommande hörselnedsättning bland dessa barn är en fluktuerande konduktiv hörselnedsättning. Den utvecklingsstörning som syndromet orsakar kan leda till att barnen ej kan medverka aktivt vid konventionella hörselmätningar. Metoder för hörselutredning av små barn och barn som ej kan medverka adekvat är BRA, OAE och tympanometri. Syftet med arbetet är att belysa resultaten från BRA, OAE och tympanometri hos barn med DS. Vidare syftar studien till att belysa tänkbara habiliterande insatser för att bibehålla eller förbättra hörseln hos barn med Down syndrom. Som metod används systematisk litteraturstudie. Resultatet från föreliggande studie visar att mätresultat skiljer sig mellan barn med Down syndrom och barn utan Down syndrom. Strukturella avvikelser i hörselsystemet hos barn med Down syndrom påverkar resultaten från dessa mätningar. Det är därför av vikt att resultaten tolkas utifrån kunskaper om hur olika faktorer i hörselsystemet orsakade av syndromet kan påverka resultaten. Barn med DS behöver regelbundna och återkommande hörselhabiliterande insatser för att förebygga konduktiva hörselnedsättningar.

CHARGE syndrom är ett syndrom där hörselnedsättning är ett av flera kännetecken. Varje bokstav i akronymen CHARGE står för, det engelska namnet på, en missbildning som är ofta förekommande vid syndromet. C står för kolobom (skada i ögat), H står för hjärtfel, A står för hinder i bakre näsöppningen, R står för tillväxthämning och utvecklingsstörning, G står för missbildade könsorgan och E står för öronmissbildningar. Syndromet är mycket ovanligt och drabbar cirka en per 5 000 - 12 000 nyfödda. De flesta med CHARGE, över 90 %, har en utvecklingsstörning. Uppemot 80 % har ögonmissbildningar och de flesta, 80- 100 % har någon form av öronmissbildning och hörselnedsättning. En systematisk litteraturstudie genomfördes för att beskriva hur kommunikationsförmågan påverkas hos personer med CHARGE syndrom samt hur hörselutredning och hörselhabilitering går till för dessa personer. Personer med CHARGE utvecklas olika eftersom deras funktionshinder ser olika ut. Deras kommunikation påverkas av i vilken utsträckning deras sinnen är påverkade. De har ofta ett beteende som påminner om autism, men beteendet ser inte exakt likadant ut. Hörselutredning och hörselhabilitering hos personer med CHARGE skiljer sig inte nämnvärt från hörselutredning och habilitering av personer utan syndromet. För att förbättra hörseln kan hörapparat eller cochleaimplantat vara alternativ.

Sammanfattning

Tinnitus är idag ett folkhälsoproblem i Sverige som drabbar allt fler. Det finns i dagsläget inget definitivt botemedel men det finns behandlingsmetoder som syftar till att på olika sätt lindra tinnitus. En av dessa metoder är Tinnitus Retraining Therapy (TRT) som grundar sig i den neurofysiologiska modellen. TRT består av två delar; rådgivning och ljudterapi. I ljudterapin tillämpas vanligtvis en ljudstimulator som tillför ett bredbandigt brus på svag nivå i patientens öra.

Syftet

Syftet med uppsatsen är att redogöra för effekten av behandlingsmetoden Tinnitus Retraining Therapy.

Metod

Metoden har omfattat granskning av artiklar som sökts via Örebro Universitets databaser samt via relevanta referenslistor i arbeten, böcker och artiklar. Urvalet har innefattat tre steg. Första steget var att välja ut artiklar publicerade i vetenskapliga tidskrifter genom att granska artiklarnas titel. Andra steget var att granska de artiklar som valdes ut i steg ett genom att läsa deras sammanfattningssida för att se om innehållet var relevant för arbetets syfte. Tredje steget var att utförligt läsa de artiklar som valts ut i steg två.

Resultat och diskussion

Resultatet och diskussionen visar att det är svårt att säga huruvida TRT är effektivt. För detta skulle en mer omfattande liknande studie vara nödvändig.

I denna studie har jämförelse gjorts mellan Interacoustics Eclipse och GSI Audera i samband med Auditory Steady-State Respons (ASSR) mätningar.

Syftet med studien var att undersöka ASSR som metod, att utvärdera dess tillförlitlighet i jämfö­relse med tonaudiometri för personer med normal hörsel och personer med hörsel­nedsätt­ning. Avsikten var dessutom att undersöka om elektrod­placering­ på örsnibb eller på mastoid påverkade mät­resultatet, försökspersonens upplevelse av instrumen­­t­ens ljudstimuli, om de estimerade ASSR-värdena påverkades av att mättillfället påbörjades eller avslutades med Interacoustics Eclipse samt undersöka tiden för mätningarna.

En experimentell studie genomfördes. Mätningarna som utfördes var tonaudiometri och ASSR, den senare uppmättes med Interacoustics Eclipse och GSI Audera på (n=20) vuxna med normal hörsel och (n=4) vuxna med hörselnedsättning.

För personer med normal hörsel påvisades en god överensstämmelse mellan estimerade ASSR-värden och tonaudiometri för Interacoustics Eclipse, något sämre överensstämmelse för GSI Audera. Genomsnittlig mättid för båda instrumenten var ca 40 min. Resultaten visade att elektrodplaceringen inte har någon påverkan på ASSR-värden för Interacoustics Eclipse. Hälften av försökspersonerna upplevde att Interacoustics Eclipse hade ett behagligare ljudstimuli att slappna av till och den andra hälften upplevde GSI Audera som behagligast. De estimerade ASSR-värdena påverkades minimalt beroende på om mättillfället påbörjades eller avslutades med Interacoustics Eclipse.

Uppsatsen kartlägger forskning kring psykosociala konsekvenser av plötslig idiopatisk hörselnedsättning och en studie beskrivs närmare. Definitionen av plötslig idiopatisk hörselnedsättning är vanligen en sensorineural hörselnedsättning som uppkommit inom 3 dagar på 3 frekvenser i följd och är mer än 30 dB HL. Vid en hörselskada måste uppmärksamhet riktas mot de psykosociala konsekvenserna som kan uppkomma i arbetslivet och äktenskapet samt leda till isolering. Det finns skillnader i den psykologiska anpassningen till en hörselskada beroende på vilken sorts skada det är, samt individuella skillnader i upplevelsen av de konsekvenser en hörselskada ger. Syftet med uppsatsen var att genom en systematisk litteraturstudie kartlägga den forskning som finns kring de psykosociala konsekvenser som plötslig hörselnedsättning kan medföra. Litteratursökning har skett via databaser och manuellt. En studie kunde inkluderas i den djupare analysen. Resultatet visade att personer med unilateral plötslig idiopatisk hörselnedsättning upplevde psykologiska och sociala konsekvenser på grund av symtomen tinnitus och hörselnedsättning. Några slutsatser kunde inte dras då underlaget var för litet. Men det kan tänkas att plötslig idiopatisk hörselnedsättning faktiskt leder till psykosociala konsekvenser. Den slutsats som kunde dras är att det finns få studier gjorda och därmed lite kunskap kring området, och att mer forskning behövs.